Psykiatrins och primärvårdens kunskaper om biologiska orsaker till psykisk ohälsa har ökat kraftigt de senaste trettio åren. Vilket är positivt.
Det som samtidigt har hänt är att Socialstyrelsens psykiatrienhet har tagit bort alla orsaker ur diagnosmanualen. Istället ska patientens symtom värderas, inte syndromets orsaker, och diagnoser måste sättas vid varje kontakt.
Idag är det också alltid tillåtet att medicinera alla psykiatriska tillstånd hos barn och unga med psykofarmaka. Först kan BUP-läkaren exempelvis ordinera Concerta till oroliga tioåringar, som både har adhd och är misshandlade inom familjen. När Concerta inte har tillräcklig effekt kompletteras med Abilify, ett antipsykotikum för vuxna och ungdomar från 15 år som hallucinerar. Rådgivning men inga andra insatser ordineras.
Kritiken mot dagens psykiatri och Socialstyrelse har länge varit massiv och handlar bland annat om oförmåga att samarbeta med vårdgrannar, övertro på psykofarmaka, överdiagnostik, övermedicinering av ångest och depression av barn och vuxna, har skapat en adhd-epidemi, långa väntetider.
Jag ska lägga till ytterligare kritik. Socialstyrelsen har överförenklat psykiatrins orsakslära, etiologin, och övergått till symtomdiagnostik. Myndigheten har successivt rensat ut vardagliga psykosociala och kulturmoraliska orsaker ur diagnossystemet och förklaringsmodellen. Kvar finns endast biologiska orsaksfaktorer, transmittorsubstanser och genmutationer.
Skippat utredningsarbetet
Det kanske allvarligaste är att psykiatrins utrednings- och kartläggningsarbete har monterats ner. Numer räcker en bedömning och diagnos för att behandla barn och unga med psykofarmaka och för att ordinera antidepressiva som enda insats till ensamma vuxna sörjande.
Vi är många som menar att behandlaren först behöver genomföra en kartläggning och beskrivning av sökorsak, problembild, besvärens allvar och förlopp (anamnes), patientens funktionsnivå och orienteringsförmågor, patientens behov och önskemål samt troliga orsakssamband.
Numer räcker en bedömning och diagnos för att behandla barn och unga med psykofarmaka och för att ordinera antidepressiva som enda insats till ensamma vuxna sörjande.
Etiologi handlade en gång i tiden om att skilja mellan psykogena och endogena orsaker till ett psykiatriskt tillstånd. Idag vet vårdens alla yrkesgrupper att den psykiska ohälsans orsaker oftast är multifaktoriella, och allt oftare är det omöjligt att reda ut alla mikroskopiska orsakssamband.
Att då som Socialstyrelsens psykiatrienhet förändra etologin och hävda att all psykisk ohälsa har biologiska grundorsaker är inte bara en överförenkling. Det är också att förvränga fakta om människans mentala förutsättningar.
Människan är förvisso till hundra procent biologi. Men den biologiska människan med sin biologiska personlighet och sin genetiska kod är också en social, affektiv, emotionell och kognitiv individ. I vars kött och blod det måste finnas upplevelser, mental kraft och ett rikt mentalt innehåll.
Nycklar i livsmiljön
Vi är många som länge påtalat att den psykiska ohälsan har ökat av orsaker som finns i livsmiljön. Av mobbning, bråk i familjen, hot och tvång från andra, mutor, utanförskap, övergivenhet, svindleri, inlärningssvårigheter, tidigt missbruk, ofullständiga betyg och/eller helt misslyckad skolgång. Sociala upplevelser och miljöfaktorer är inte sällan avgörande för flera psykiatriska sjukdomsförlopp.
Den humanistiska psykologin och forskningen har sedan 1950-talet visat att varje människa föds social och att individens behov av säkerhet, skydd, trygghet, omtanke, kärlek och respekt också finns nedärvda i individens differentialbiologi. Människor föds med många affekter, begåvningar, emotioner och behov. Människan är multifunktionell och multibegåvad.
Omtänksamhet, gemenskap, glädje, respekt, kärlek och skapande, liksom arbete, humor, sång, musik, engagemang och försoning ger upphov till hälsa. Medan olyckor, virus, slag, hot, överstress och sjukdomar, liksom småaktighet, ondska och elakhet i livsmiljön orsakar psykisk ohälsa.
Minnen av omsorg och givande samtal samt kunskaper och värderingar i individens hjärna och kropp behövs för seger över olycka, ovisshet, smärta, elakhet och sorg. Hjärnans synapser och lober vore intet utan minnen, drömmar, känslor, tankar, ambitioner och goda innehåll. En hjärna med hormoner och transmittorsubstanser men utan mentalt innehåll skulle haverera och vara hjärndöd!
Det är dags att avskaffa Socialstyrelsens psykiatrienhet. Ansvaret för psykiatrin bör utformas på ett annat sätt. Socialstyrelsen har för många komplexa uppgifter och klarar inte psykiatriuppdraget vetenskapligt och trovärdigt.
Ulf Hjelm, barnpsykolog, leg psykolog