Kommunstyrelsen och fullmäktige ska ta upp beslut om muddring och utbyggnad av Fiskebäcks hamn igen. Det har visat sig att kostnaden kan bli upp till sju gånger dyrare än tidigare beräkningar. Samtidigt måste det rimligen råda en stor osäkerhet om i vilken grad den utbyggda hamnen kommer till användning i framtiden.
Förslaget om muddring och utbyggnad av kajer i Fiskebäcks hamn togs av kommunfullmäktige 2018. Tanken är att göra det möjligt för de större trålarna att ha Fiskebäck som hemmahamn så att de kan lägga till och landa fisk på svensk mark i stället för, som nu, i Danmark. Exploateringsnämnden kunde i juni inte tillstyrka inriktningsbeslut eftersom de beräknade kostnaderna hade ökat så kraftigt.
Provtagningen av sediment visade nämligen att muddermassorna är mer förorenade än man tidigare antagit. Dessutom har nya begränsningsvärden införts för förorenade muddermassor. Det ökar mängden förorenade massor från ungefär 100 000 till 300 000 kubikmeter. Kommunen har ansökt om befrielse, men om den inte beviljas beräknas projektkostnaden öka till totalt 740 miljoner.
Det handlar förstås om närmiljön i Fiskebäck. Vattnet och naturområdet vid Fiskebäck, dumpning av förorenade muddermassor och påverkan på havsbotten. I ett större och allvarligare perspektiv handlar det om vår inverkan på fiskbestånden, i första hand i våra närmaste hav, i andra hand i världshaven.
Som vi har sett av utfiskningen i Östersjön, blir den fisk som de här trålarna tar upp inte alltid matfisk för människor. I stället hamnar stora delar av fångsten (när det gäller just strömmingen ungefär 90 procent), i fiskmjölsfabriker som ligger i Skagen. Där slutar den som foder i bland annat laxodlingar och minkfarmar. De stora svenska trålarna har, i ett ekonomiskt perspektiv, redan ganska gynnsamma förhållanden med EU-subventioner på en halv miljard om året, samtidigt som Sverige har fått hård kritik av EU för bristfällig kontroll av det svenska pelagiska fisket. (Pelagiskt innebär arter som lever i vattenmassan och inte på botten).
Den här typen av båtar ägs och används ofta av ett fåtal personer, och det är med hjälp av båtar som dessa som haven dammsugs i allt större utsträckning. Detta samtidigt som ägarna av de mindre båtarna oftast fiskar mer miljövänligt, men en efter en tvingas ge upp och lämna yrket.
Det rovfiske som pågår i nästan alla världens hav gör att matfisken på många platser håller på att ta slut. Östersjötorsken är så gott som borta, de lokala bestånden av torsk längs västkusten är borta. Strömming går det knappt att köpa i affärer på östkusten längre.
Det industriella fisket brukar riktas mot fiskar högst upp i näringskedjan till en början. Nittio procent av världshavens biomassa när det gäller rovfiskar högst upp i näringskedjan har försvunnit sedan industrialiseringen. Och med detta rovfiske drabbas vår matförsörjning inför framtiden.
Det är med andra ord en fråga om vilken sorts ekonomi vi vill gynna, samtidigt som det råder osäkerhet om hur länge det kommer att finnas behov av den sortens hamn som planeras i Fiskebäck när fisken är på väg att ta slut. Kommunstyrelsen och fullmäktige behöver ompröva beslutet om Fiskebäcks hamn, och denna gång ta alla dessa frågor, närmiljön, ekonomin och framför allt, situationen med utfiskning, med i beräkningen.
Oskar Tagesson, ordförande i Naturskyddsföreningen i Göteborg
Ann-Marie Ljungberg, ledamot i Naturskyddsföreningen i Göteborg
LÄS MER:Ödesdagen för fiskarna i Fiskebäck närmar sig