Vi står därmed inför ett vägskäl där fler människor riskerar att dö av hunger under några månader än vad som dog under flera år i några av de värsta svältkatastroferna de senaste 50 åren. Sedan april 2023 plågas Sudan av ett fullskaligt inbördeskrig. Huvudkonflikten står mellan den paramilitära gruppen Rapid support forces (RSF) och den sudanesiska armén (SAF). Omkring 150 000 människor uppges redan ha dött och kriget har tvingat två miljoner att fly till grannländer och 10 miljoner är på flykt inom Sudan. Enligt FN:s särskilda rådgivare för förebyggande av folkmord ser vi nu ”omständigheter där ett folkmord kan pågå eller har ägt rum."
Utöver kriget står Sudan inför en svältkatastrof. Enligt World Food Program (WFP) lider fem miljoner av ”katastrofal matosäkerhet.” En forskningsrapport beräknar att 2,5 miljoner människor kommer att dö av svält, undernäring och sjukdomar fram till slutet av september 2024.
Människor svälts
I likhet med andra svältkatastrofer är svälten i Sudan främst ett resultat av politiska beslut inte miljöfaktorer. Folk svälter inte, det är någon som svälter dem. Nästan alla svältkatastrofer orsakas av krig och politisk repression. Att använda svält som ett vapen i krig utgör ett krigsbrott. Specifika personer bär ansvaret och bör ställas till svars. Som forskningsinstitutet Clingendael påtalar:
”Mat och hunger har utan tvekan blivit vapen i detta krig. Genom att förstöra och plundra livsmedelsinfrastruktur och hindra människor från att få tillgång till mat, kan SAF och RSF begå svältbrott. Vad som är tydligt är att båda generalerna visar alla tecken på att intensifiera kriget med hänsynslös likgiltighet för de humanitära konsekvenserna.”
Sverige kan göra flera saker för att minska denna katastrof, på egen hand och genom internationella organisationer som EU och FN.
– Öka det humanitära biståndet. Ansvaret för svältkatastrofen ligger på de stridande parterna och deras sponsorer, men krisen förvärras av att den humanitära hjälpinsatsen är kraftigt underfinansierad. Hittills har endast 16 procent av behoven mötts. Enligt WFP är denna underfinansiering, tillsammans med bristen på humanitärt tillträde, de två viktigaste skälen till att hjälp inte når fram.
– Aldrig acceptera att svält används som ett vapen i krig. Sverige måste tydligt klargöra för de stridande parterna och deras sponsorer att vi aldrig accepterar att svält används som ett vapen i krig. Båda parter blockerar mathjälp trots den annalkande svälten och vi måste sätta press på dem att tillåta nödhjälpen att nå fram. För att öka trycket på de ansvariga bör vi betona att förvägra mat utgör ett krigsbrott som de i framtiden kan ställas tills svar för. Ett annat möjligt påtryckningsmedel är att frysa generalernas ekonomiska tillgångar.
Agera mot de som sponsrar kriget och indirekt bidrar till svält. Utöver att sätta press på krigsherrarna i Sudan måste vi agera mot de aktörer som förser dem med vapen och därmed bär ett indirekt ansvar för svälten.
Sudans strategiska läge vid Röda Havet har gjort att många externa aktörer såsom Egypten, Iran och Förenade Arabemiraten bidrar till konflikten genom att förse de stridande parterna med vapen. Särskilt förödande har Förenade Arabemiratens omfattande stöd till RSF varit.
För att påverka dessa länder att sluta bidra till krig och svält bör Sverige se över sina handelsrelationer med dessa aktörer. Till exempel sker Förenade Arabemiratens stöd till kriget samtidigt som Sverige säljer vapen till landet (en export som uppgick till 13,4 miljarder mellan 2015 och 2022).
Sverige bör pausa denna vapenexport tills Förenade Arabemiraten kan visa att de inte längre bidrar till svält. Sannolikt innebär det något minskade exportinkomster. Dock kommer historiens dom att vara betydligt hårdare mot dem som blundar för svältande barn än mot dem som avbryter vapenexport till de länder som bidrar till krig och svält.
Johan Brosché, docent i freds- och konfliktforskning vid Uppsala universite