För dem är varje skoldag en kamp. De kämpar med att hålla masken uppe, inte visa sig alltför sårbara, de försöker upprätthålla sin sociala status, hålla igång kompisrelationer och de försöker helt enkelt vara som alla andra. Men de är inte som alla andra.
Oavsett hur hårt de kämpar och vilka extra anpassningar som görs kommer de aldrig att klara godkänt i ämnena svenska, matematik eller engelska. Lika svårt är det i de andra teoretiska ämnena som SO och NO. Det handlar inte om att de saknar grunder, är omotiverade eller ointresserade. Det handlar om att de helt enkelt saknar förmågan att ta sig dit. De kan inte göra textanalyser, resonera i flera led, diskutera vad som står mellan raderna och de kan inte förstå hur ekvationer eller skala fungerar.
Svår att upptäcka
Ett av dessa barn kan vi kalla Emelie. Emelie är jättesnäll. Hon visar alltid respekt mot sina klasskamrater och lärare. Hon är lite skygg, försiktig och avvaktande. I klassrummet försöker hon inte synas för mycket. Hon vill ju inte att de andra ska se att hon inte kan. Med åren har hon blivit expert på att smälta in i mängden. Vid första anblick är hon svår att upptäcka. Men läraren vet.
Emelie älskar hemkunskapen. Där får hon laga mat, skära gurka och lök, diska och torka diskbänken. Hon kan läsa instruktionerna och följer dem noggrant. Det går bra för henne där. Idrotten funkar också hyfsat. Hon deltar i lagspelen och gör sitt bästa på spökbollen. Hon klarade simprovet utan större problem. På bilden och musiken trivs hon också. Och slöjden är rolig för då får hon fortsätta arbeta med sin gympapåse.
Tyvärr är det inte lika kul på matematiken och svenskan. Emelie kan lösa en del uppgifter i matten. Men så fort uppgifterna består av text - eller problemlösning som läraren kallar det - står det helt still i huvudet. Kanske, om hon sitter med en vuxen, kan hon lösa några av de enklare problemen. Annars är det i stort sett omöjligt. Hon nickar snällt när läraren förklarar och låtsas förstå.
Elevhälsan, rektorn, kuratorn, specialpedagogen och lärarna har redan suttit i ett dussintals möten med Emelie och hennes föräldrar
Emelie kan läsa. Hon har god läsvana och hyfsad läshastighet. Men hon begriper inte allt som hon läser. Faktatexter funkar lite bättre. Men skönlitterära texter är nästan omöjligt för henne. Speciellt de böcker som inte har bilder. Hon vet inte vad det innebär att man ska “läsa mellan raderna”.
När de nationella proven har genomförts under vårens hektiska veckor visar provresultatet tydligt det som hela arbetslaget har befarat. Emelie får underkänt i de mest avgörande momenten. Det kommer inte som en chock för någon av dem som arbetar med Emelie. Alla visste redan. Elevhälsan, rektorn, kuratorn, specialpedagogen och lärarna har redan suttit i ett dussintals möten med Emelie och hennes föräldrar.
Emelie har småsyskon hemma. Hon har också småkusiner. Emelie älskar små barn. Hennes högsta dröm är att bli barnskötare eller åtminstone jobba på en förskola. Hon berättar det här för studievägledaren som självklart rekommenderar henne att söka till barn- och fritidsprogrammet.
Aldrig uppnå godkänt
Tyvärr kommer Emelie inte att kunna bli barnskötare. Trots att Emelie hade passat perfekt i den verksamheten. Hon har nämligen fått F i alltför många ämnen. Dörren är stängd. Så som betygskriterierna är skrivna i dag kommer hon aldrig att uppnå godkänt.
Så här ser tyvärr verkligheten ut för tusentals unga i landet. På grund av nuvarande betygssystem slås de direkt ut från gymnasiet. Tusentals unga som hade kunnat arbeta inom service, bygg, i restauranger, hotell, på förskolan, inom vården, äldreomsorgen eller andra jobb som inte kräver högre utbildning.
Syftet med den skarpa F-gränsen, det som innan hette IG (icke godkänt), var att man skulle höja kraven och därmed höja elevernas kunskaper. Tyvärr har det inte blivit så.
Passade ens förmågor
I det ännu äldre betygssystemet med 1-5 innebar en 1:a att man inte klarade ämnet eller kursen. En 1:a var förstås också lite pinsamt, men det stängde åtminstone inte dörren för alla de tusentals som ville vidare till gymnasiet. Man kunde fortfarande välja en gymnasieskola och program som passade ens förmågor och yrkesdrömmar. Alla kan inte – och ska inte – bli akademiker. Alla yrken i ett samhälle behövs.
Det här är en stor anledning till varför vi måste reformera nuvarande betygssystem. Vi måste avskaffa den skarpa F-gränsen och ge alla unga chansen att ta sig vidare till gymnasiet och sedan ut arbetslivet.
Det handlar inte om att sänka kraven. Det handlar om att fler ska få en mer human och rättvis ingång till vuxenlivet och framför allt ut till arbetslivet.
HP Tran, lärare i Göteborg