Trots miljarder i utvecklingsbistånd till Palestina sedan början av 1990-talet så har levnadsvillkoren i Palestina bara fortsatt att förvärras, med fler israeliska bosättningar och högre ekonomiskt beroende. Domslut från Internationella domstolen i Haag i början av juli gör det tydligt att Sverige måste omarbeta sin strategi för utvecklingssamarbete i Palestina.
Domslutet slog fast att Israel måste upphöra med sin ockupation av palestinska områden, evakuera sina bosättare och låta de palestinier som fördrivits återvända till sina hem. Det gjorde det tydligt att tredjepartsländers interventioner i Palestina, speciellt de som på något sätt bidrar till eller på annat sätt stöttar en fortsatt israelisk ockupation av palestinskt territorium, kan strida mot internationell rätt.
För det första, så betalar biståndsgivare, likt Sveriges regering, den faktiska notan för Israels förtryck och förstörelse.
Det är därför hög tid att diskutera det faktum att utvecklingssamarbete inom ramen för det liberala “fredsbyggande” som pågått sedan 1990-talet, på flera sätt underlättar för fortsatt israelisk ockupation av Palestina. För det första, så betalar biståndsgivare, likt Sveriges regering, den faktiska notan för Israels förtryck och förstörelse. Detta då det främst är internationella organisationer, och inte Israel självt, som återuppbygger de hus och den infrastruktur som Israel kontinuerligt förstör i Palestina.
Ockupationsmaktens skyldighet
På samma sätt är det främst civilsamhällesorganisationer och internationella organisationer, och inte Israel, som tillhandahåller den ockuperade befolkningen med vitala samhällstjänster såsom tillgång till vatten, sjukvård och utbildning. Därmed kan Israel bortse från de skyldigheter som man har som ockupationsmakt, enligt Fjärde Genevekonventionen.
För det andra så har utvecklingsprojekt en tendens att även skapa konkreta, så kallade “facts on the ground”, vilka i praktiken tjänar Israels annekteringsplaner. Det innebär till exempel att även om ett utvecklingsprojekt som finansierar och bygger en ny väg på palestinskt territorium är ämnat att göra livet lättare för palestinier, så tar det i praktiken alltid hänsyn till omkringliggande bosättningar och annan typ av infrastruktur som tillhör ockupationsmakten. Utvecklingsprojekt av denna typ bidrar på så sätt inte bara till att cementera illegala bosättningars infrastruktur, utan även till att indirekt utöka Israels apartheidsystem av parallella vägnät och segregation.
Utvecklingsbiståndet till Palestina implementeras alltså inte i enlighet med ett rättighetsbaserat perspektiv, som det enligt Sveriges regering ska göra.
En FN-rapport slog nyligen fast att utvecklingssektorns inställning till den liberala “fredsbyggande” agendan kontinuerligt har prioriterat Israels säkerhetsintressen framför appliceringen av internationell rätt i Palestina. Utvecklingsbiståndet till Palestina implementeras alltså inte i enlighet med ett rättighetsbaserat perspektiv, som det enligt Sveriges regering ska göra.
Söker ”terrorkopplingar”
Prioriteringen av Israels säkerhetsintressen framför internationell rätt har även gjort att Sverige tagit många steg för att kontrollera och övervaka personalen på såväl lokala som internationella samarbetsorganisationer. Utan någon extra kostnad för Israel, så utför nu biståndsgivarna mycket av den övervakning som ockupationsmakten själv tidigare använt sig av för att hitta så kallade “terrorkopplingar” bland etablerade och betrodda samarbetsorganisationer. Dessa påstådda och ofta motbevisade “kopplingar” används sedan för att kriminalisera och försvåra dessa organisationers viktiga arbete.
Slutligen, så bidrar Sveriges ihärdiga retorik om att väcka liv i den sedan länge döda “fredsprocessen” att fokus tas från den faktiska verklighet av förtryck som palestinier lever i, ett förtryck som ständigt intensifieras. Samtidigt får Israel mer tid till att bygga bosättningar och annektera palestinsk mark. En framtida utvecklingsstrategi för Palestina som verkligen ämnar bidra till palestiniernas rätt till självbestämmande måste därför ta sitt uttalade åtagande om ökat ansvarsutkrävande på allvar. Ett utvecklingssamarbete som underlättar israelisk ockupation istället för att ställa Israel till svars strider mot internationell rätt.
Caroline Lund, f.d. programanalytiker UNDP Palestina, doktorand inom fredsstudier, Trinity College Dublin