Hälften av alla kvinnor och två tredjedelar av alla män har minst en ohälsosam vana. Till exempel rör sig 35 procent av svenskarna mindre än vi borde, 20 procent har vad Socialstyrelsen definierar som ”betydande ohälsosamma matvanor”, och 40 procent dricker för mycket alkohol. Flera levnadsvanor har klara samband med ohälsa, och ohälsosamma vanor bidrar till vanliga och allvarliga sjukdomar så som hjärtinfarkt, stroke och cancer.
Med målet att minska risken för sjukdom och förtida död i befolkningen läggs en allt större del av vårdens resurser på att vårdpersonal ska försöka ändra sina patienters livsstil genom råd om till exempel kost, motion, viktnedgång och rökning. Inte sällan kopplas rådgivningen till kvalitetsmått och ekonomisk ersättning för vårdenheter, som incitament för att få oss att prioritera arbetsuppgiften högre.
Men bara för att man exempelvis vet fördelarna med att vara fysiskt aktiv är det inte säkert att rådgivning hjälper människor att nå hälsovinsterna. För trots att innehållet i råden kan vara alldeles riktiga, påverkar mycket mer än rådgivning möjligheten till en hälsosam livsstil - och det mesta ligger utanför sjukvårdens kontroll.
Samhällsmässiga faktorer
Sociala och samhällsmässiga faktorer så som boendemiljö, socioekonomi och sociala nätverk är starka drivkrafter bakom levnadsvanor. Egentligen ter det sig osannolikt att råd från vårdpersonal under korta konsultationer skulle hjälpa människor att ändra vanor, samtidigt som de lever varje dag i de sociala förhållanden som formade vanorna. Faktum är att det ofta saknas vetenskapligt stöd för att livsstilsråd från vårdpersonal faktiskt hjälper människor att ändra sin livsstil.
Tillsammans med forskarkollegor från USA, Kanada, Danmark och Australien har vi granskat det vetenskapliga underlaget för medicinska rekommendationer om livsstilsråd och utvecklat en guide för att hjälpa beslutsfattare att ta hänsyn till för- och nackdelar med att rekommendera livsstilsråd, vilken nyligen publicerades i den ansedda medicinska tidskriften Annals of Internal Medicine.
I Storbritannien ges till exempel 379 olika rekommendationer till vårdpersonal att försöka förändra sina patienters livsstil, och närmare 100 av dessa råd bör enligt rekommendationerna ges till mer än 25 procent av befolkningen. I vår granskning fann vi att enbart 3 procent av rekommendationerna har pålitligt vetenskapligt stöd för att livsstilsråden har en positiv effekt. Ytterligare 13 procent har visst, men osäkert, vetenskapligt stöd. För de allra flesta livsstilsråd som rekommenderas gäller alltså att det antingen finns studier som visar att de inte har en meningsfull positiv effekt, eller att det saknas tillförlitliga studier för att kunna utvärdera effekten.
Som patient måste man känna att man kan gå till doktorn utan att varje gång nödvändigtvis bli upplyst om hur fel man lever
Trots denna osäkerhet anses allt fler i befolkningen behöva få livsstilsråd från vården i allt större omfattning. Som ett exempel kan nämnas Socialstyrelsen senaste riktlinjer, där all alkoholkonsumtion definieras som skadlig, och där alla som dricker mer än 4 små starköl en gång per månad bör få råd från vården om att minska sin alkoholkonsumtion. Många regioner satsar just nu stort på hälsosamtal för alla 40-, 50-, 60- och 70-åringar, och regeringen öronmärker 59 miljoner kronor för införande av Fysisk aktivitet på Recept (FAR) för en stor andel av befolkningen. Insatser som skulle kräva enorma sjukvårdsresurser, men med osäker nytta för befolkningen.
Många kanske tänker att det inte behövs vetenskapligt stöd för att rekommendera vårdpersonal att ge livsstilsråd och att riskerna är få. Men vi menar att livsstilsråd kan orsaka skada. I det patientmötet riskerar en framtvingad prioritering av oefterfrågade livsstilsråd att stjäla tid och fokus från annat som patienten kanske önskat eller haft större nytta av att få hjälp med. Risk finns även för stigmatisering och skuldbeläggning när levnadsvanor återkommande ska genomsyra mötet mellan patient och vårdpersonal. Som patient måste man känna att man kan gå till doktorn utan att varje gång nödvändigtvis bli upplyst om hur fel man lever.
Tveksamt stöd
Vi menar inte att vi som arbetar i vården aldrig ska prata om livsstil. Men det är orimligt att beslutsfattare försöker tvinga oss att lägga vår tid på att ge patienter oefterfrågade livsstilsråd med tveksamt vetenskapligt stöd - när vi idag får kämpa för att få tid att hjälpa patienter med självmordstankar, symtom på cancer eller kroniska sjukdomar med stort lidande.
Visst är det fortfarande självklart att sjukvården ska kunna erbjuda hjälp för rökstopp eller träningsråd vid sjukdom eller skada. Men vi bör inte prioritera påtvingade insatser som vi inte förväntar oss kommer hjälpa patienten. Utan starkt vetenskapligt stöd bör dessutom livsstilsråd sällan eller aldrig kopplas till ekonomisk ersättning för vårdenheter.
Det är dyrt och ineffektivt att försöka förbättra folkhälsan genom att sjukvårdspersonal ger livsstilsråd till en patient med ohälsosamma vanor i taget. Det vore sannolikt betydligt bättre att lägga resurserna på samhällsinriktade insatser som gör det lättare för oss alla att leva hälsosamt.
Amanda Niklasson ST-läkare i Allmänmedicin
Minna Johansson, specialist i allmänmedicin och docent, Göteborgs Universitet och Global Center for Sustainable Healthcare