Få har missat att kontantanvändningen sjunkit i Sverige. Det är en utveckling som har uppmuntrats av starka intressen. Bankerna tjänar stora pengar på att slippa fysisk pengahantering och stora delar av handeln tycker att det är enklare när kunderna använder kort. Tidigare har även många politiker sett detta som ett steg mot att göra Sverige till en digital föregångare i världen.
MSB rekommenderar alla hushåll att ha minst 2 000 kronor i kontanter hemma i beredskap. Det förutsätter att kontanterna fortfarande finns och fungerar som betalmedel.
Det vi förlorar när kontanterna inte längre går att använda är emellertid inte bara vår beredskap, utan också någonting annat: Medmänskligheten, den sociala väv som bygger civilsamhället och känslan av trygghet och oberoende i vardagen. Dessa mjukare värden är svåra att sätta ett pris på.
Äldre människor
I boken ”Ett kortslutet Sverige – Utanförskapet i ett kontantlöst samhälle” lyfter Kontantupproret fram sju olika berättelser. De illustrerar vilka det är som drabbas när kontanterna inte längre fungerar som betalmedel.
Det är äldre människor som inte längre kan ge gåvor till sina barnbarn, personer med funktionsnedsättning som inte kan delta i aktiviteter, kvinnor som flyr från hotfulla män och riskerar upptäckt och tidigare missbrukare som stängs ute när de vill få ordning på sin tillvaro. Ett land där vissa får vara med medan andra blir utestängda. Ett samhälle där inte alla räknas.
Politikerna behöver se kontantfrågan i ett större perspektiv. Om kontanterna inte längre finns kvar så drabbar det många grupper och enskilda människor, men det får också negativa följder för hela vårt samhälle.
När handeln i allt högre grad vägrar ta emot kontanter och bankerna fördyrar och misstänkliggör kontantanvändningen går vi i rask takt mot detta kortslutna samhälle. Varken näringsfriheten eller en effektiv brottsbekämpning är värd det priset.
Om kontanterna inte längre finns kvar så drabbar det många grupper och enskilda människor, men det får också negativa följder för hela vårt samhälle
Våra politiker behöver därför ta ansvar och säkra att kontanterna finns kvar. Det enda sättet att göra det är att, precis som politikerna gjort i många andra länder i Europa, lagstifta i frågan. Butiker ska vara skyldiga att ta emot kontanter. En liknande lag är dessutom på gång på EU-nivå och blir då automatiskt gällande i hela Euro-zonen.
Den utredning som nu arbetar på finansdepartementet är ett viktigt steg i rätt riktning. Därefter behöver våra lagstiftare i riksdagen också backa upp förslagen och inte låta sig påverkas av bankernas dimridåer och påtryckningar.
Då kan vi åter tala om Sverige som ett land där alla människor är inkluderade och där jämlikhet råder på riktigt.
Björn Eriksson, ordförande i Kontantupproret