Slutreplik 12/7 - Bostadsmarknaden måste bli mer av en marknad
”Att dra hem någon från krogen kommer att kännas så mycket bättre i en lägenhet med en pytteliten dusch bredvid köket, än i rummet bredvid sina föräldrar.”, skriver Timbros Fredrik Kopsch i en replik på min debattartikel om en starkare statlig bostadspolitik. Han har naturligtvis helt rätt. Men hans resonemang utgår från att det är de två enda alternativen som finns; ofrivilligt hemmaboende eller pyttesmå lägenheter utan kvalitetskrav. Det är anmärkningsvärt att Timbro inte har högre bostadspolitiska ambitioner än så.
Föga förvånande är Kopschs lösning på bostadskrisen fler avregleringar och mer marknadisering.
Föga förvånande är Kopschs lösning på bostadskrisen fler avregleringar och mer marknadisering. När högern förespråkar den oreglerade marknaden som lösning på varje förbannat samhällsproblem vi står inför bygger deras argumentation alltid på samma sak; om vi bara låter marknaden vara okontrollerad kommer den att leverera det vi behöver till det pris vi är villiga att betala. Därför ska alla byggregler och kvalitetskrav slopas, och prissättningen lämnas helt till fastighetsägarna. Ett förhållningssätt som fungerar rätt bra när det gäller, låt säga, restaurangutbud. Det är inte lönsamt för en restaurangägare att laga äcklig mat till ett alldeles för högt pris, eftersom vi restauranggäster då väljer en att gå någon annanstans.
Problemet med den okritiskt marknadstillvända liberalismen är att alla samhällssektorer inte fungerar så. Om kapitalstarka fastighetsägare får fri lejd att bygga så billigt de bara kan, men ändå prissätta bostäderna hur dyrt de vill, kommer de sannolikt att göra det. Eftersom, som jag skrev i den ursprungliga artikeln, marknaden söker sig till lönsamhet. Och eftersom alla människor behöver någonstans att bo kommer vi att behöva hitta sätt att betala. Kosta vad det kosta vill.
Det måste inte innebära att kompromissa med storlek, takhöjd, tillgänglighetskrav eller andra kvalitativa parametrar
Den motsatta lösningen, som jag förespråkar i den ursprungliga artikeln, är att bestämma hur vi vill ha det och med våra gemensamma verktyg - politiken - bygga hållbart och kostnadseffektivt. Det måste inte innebära att kompromissa med storlek, takhöjd, tillgänglighetskrav eller andra kvalitativa parametrar. Vi kan använda vår gemensamma plånbok till att stimulera den typen av boenden vi vill ha och behöver. Billigare hyresrätter, till exempel.
De hundratusentals unga som bor hemma hos sina föräldrar trots att de egentligen vill flytta hemifrån är ofria. På många sätt. P3 Nyheter rapporterade i veckan att det påverkar deras sex- och dejtingliv negativt, och om Fredrik Kopsch får bestämma är lösningen naturligtvis avreglering och fri hyressättning. Det är svårt att inte undra om någon på Timbro någonsin varit ung och försökt ”dra med någon hem från krogen” i Paris eller London. Om inte kan jag upplysa om att det är rätt svårt i en stad där man hyr ett rum i en möglig loftgångslägenhet i förorten till en kostnad av en genomsnittlig svensk månadslön. Där har ni er avreglerade bostadsmarknad.
Linn Svansbo, S-debattör och opinionsbildare