Slutreplik
15/4 Nedlåtande syn på näringslivet engagemang i förorterna
7/4 Utsatta områden ska inte stöttas med välgörenhet utan med social reformer
Vår text är en kritik av den ansvarsförskjutning som skett under senare tid. Stat och kommun har det lagstadgade ansvaret för skolan men andra aktörer tenderar att ta över. Att stat, kommun, företag och civilsamhälle samverkar är en förutsättning för varje modern demokrati. Men grunden för denna form av samhällskontrakt måste vara att man kan problematisera och diskutera hur samverkan skall se ut.
I Göteborg har vi de senaste åren sett samverkansformen ”handslag” mellan de kommunala bolagen, Business Region Göteborg och AB Framtiden, och ”näringslivsaktörer” kring insatser i stadsdelar som återfinns på polisens lista över utsatta områden. Varken skol- eller socialförvaltningar, med sina respektive kompetenser, är dock inbegripna utan har vid upprepade tillfällen fått kännedom om insatsen först när pressmeddelande lagts ut. I dessa har de ingående aktörerna exempelvis utlovat att de ska se till att ett specifikt angivet antal elever skall bli behöriga till gymnasiet. Men betygssättning är myndighetsutövning som varken näringslivskontor, bostadsbolag eller företagsvärld äger rådighet över.
Kartlagt behoven
Om man är genuint intresserad av att göra skillnad hade man kartlagt behoven inför denna form av satsningar med berörda ansvariga kommunala förvaltningar och inte minst med invånarna själva, innan man stoltserar med att allt gott man gör.
Kommunen står inför stora nedskärning i offentlig sektor, det är ingen nyhet att stat och kommun lider brist på medel. I andra delar av samhället finns det däremot resurser. Bankerna delar ut hundratals miljarder till sina aktieägare och klyftorna mellan fattig och rik ökar snabbare i Sverige än i något annat OECD-land. De nödvändiga satsningar som krävs för att skapa en likvärdig skola bygger på att det finns offentliga medel som kan riktas dit de behövs utan att de riskerar att hamna som vinstuttag i friskolekoncerner. Situationen i de ”särskilt utsatta” stadsdelarna, som i detalj diskuteras i den nyligen utkomna studien Mellan resignation och framtidstro, är i hög grad resultatet av en frånvarande fördelningspolitik. Vi är inte ”nedlåtande” inför samverkan men menar att formerna för denna måste diskuteras. För att svensk skola skall kunna tas sig ur den situation som den i dag befinner sig i behöver vi samlade och kraftfulla investeringar i ett hållbart och solidariskt samhällsbyggande där skolans och välfärdens finansiering är långsiktigt säkrad.
Nätverket för en likvärdig skola Göteborg
David Nilsson, socionom
Ove Sernhede, professor emeritus
Jonas Lindbäck, lektor, Göteborgs universitet.