Replik
16/9 SD-kramandet har gjort högern blind för grov rasism
18/9 Det intressanta är inte om Richard Jomshof fälls
Politisk satir är en viktig del av yttrandefriheten och ett effektivt verktyg för den som söker förändring och debatt. Politiker måste öppet kunna lyfta frågor som dessa, även i skarpa ordalag och även i de fall en fråga anses vara känslig. Det är själva grundpelaren i en väl fungerande demokrati.
Många av dagens samhällsproblem går att koppla direkt till den stora invandringen från Mellanöstern och Nordafrika. Detta oavsett om vi talar om sexualbrottslighet, gängkriminalitet, organiserad brottslighet, brutala terrordåd samt islamism och återkommande angrepp på vår demokrati. Det är precis detta de båda satirteckningarna pekar på. De belyser problemet med alla brottslingar och islamister som har kommit till Europa i kölvattnet av den mycket stora invandringen från den muslimska världen och alla problem det har skapat.
Detta måste man naturligtvis få ha starka åsikter om, inte minst då dessa frågor har varit i stort sett omöjliga att diskutera och debattera på ett lugnt och sakligt vis. Debatten har i stället kännetecknats av förnekelse, pubertala känsloyttringar, halvsanningar och ibland rena lögner från dem som har tvingat på oss denna massinvandring och islamisering. Ibland har debatten inte fått förekomma över huvud taget.
Vi kan se en liknande situation i flera europeiska länder. Det gäller inte minst den groomingskandal som skakat England, där hundratals män har utsatt omkring 1 400 flickor för fruktansvärda övergrepp. Dessa mestadels vita brittiska flickor, i vissa fall endast elva eller tolv år gamla, har drogats, misshandlats och våldtagits, ofta av män i grupp, i vad som kan liknas vid muslimska pedofilringar. En mycket stor majoritet av dessa gärningsmän är muslimer, den stora gruppen utgörs av män från Pakistan. I England försökte man att tysta ned det inträffade av rädsla för att anklagas för rasism och ”islamofobi”, vilket har lett till en uppslitande debatt, där kritik har riktats mot sociala myndigheter, polis och media. Det är för övrigt detta som den ena satirteckningen belyser.
Trots den mycket allvarliga situation vi befinner oss i, fortsätter många likt Anton Holmlund och Ulrika Knutson att blunda och förneka. I stället för att ta striden mot islamisterna, väljer man att angripa den som pekar på problemet. Följden blir att dessa antidemokratiska, antisemitiska och kvinnofientliga grupper kan växa sig allt starkare och flytta fram sina positioner. Det är djupt beklagligt.
Richard Jomshof (SD)