”Jag kommer inte från modevärlden, utan från arkitektsidan. Jag är utbildad på Chalmers och har jobbat i Göteborgs arkitektvärld i 15 år, senast på Inobi, innan dess på Norconsult. Där satt jag i stora projekt och höll på med 3D-modellering i datorn. Till slut ville jag tillbaka till hantverket, till att bygga egna modeller och se snabbare resultat. Jag har alltid älskat läder och väskor och har alltid haft en dröm att designa inte bara sådant man kan gå in i, utan något man kan ta med sig.
2013 var jag på en resa i New York med några vänner. Vi drack juice på en servering i Brooklyn, intill en gatumarknad. En man berömde en av försäljarna på marknaden för hennes smycken. 'Tack', svarade hon, 'jag har gjort dem själv, jag är egentligen arkitekt.' Så jag satt och tjuvlyssnade på samtalet och hörde hur hon sa 'alla mina arkitektkompisar har hoppat av och sysslar med annat.' Då tänkte jag att 'kan dom så kan jag.'
Jag åkte hem och började lära mig sy i läder. Gick kurser och kollade på Youtube-videos med cowboys som satt och sydde. Det är en väldigt basic teknik: två nålar, bivaxad lintråd och ett hålverktyg. Och så syr man dubbelsöm, skomakarsöm, för hand på det traditionella sättet.
Jag visste att jag ville jobba med läder och att jag ville designa väskor, men inte riktigt hur de skulle se ut. Däremot visste jag vilken känsla jag var ute efter, som jag själv saknade när jag kollade efter väskor. Jag ville ha en väska som man blir förälskad i, som när man hör en riktigt bra låt för första gången. Något avskalat och klassiskt, men som ändå har något att berätta. Mitt mål var att få se en kvinna komma gående i Göteborg med min väska över axeln, och se hur hon har gjort väskan till sin, att den betyder något för henne.
Min inspiration kommer från natur, arkitektur och vår nordiska hantverkstradition. Jag designar i studion i Göteborg där jag även syr prototyperna. Väskorna görs av italienskt vegetabiliskt garvat läder, utan krom eller andra tillsatser, och tillverkas sedan i Småland, i Gnosjö. Jag använder mig av designprocessen från åren som arkitekt, där form följer funktion. Jag gör noggranna ritningar och när jag är tillräckligt nöjd syr jag prototypen för hand och diskuterar sedan med fabriken. Processen får ta sin tid, det är ingen mening med att stressa fram något som visar sig inte funka.
Min bakgrund som arkitekt tror jag märks i att jag vill göra något som varar över tid. När jag ritar byggnader ska de ju hålla och fungera i generationer. På samma vis är det med väskorna och det är därför jag gillar läder. Det är intressant hur väskan ser ut nu, men också hur den ser ut efter något år, när den har använts och åldrats.
Jag är svag för sådana material: trägolv, med spår och märken av liv. Eller gamla kalkstenstrappor, där man kan se hur blankslitet det blir när folk har gått där år efter år. Sedan 2013 har jag sakta trappat ner mitt arbete som arkitekt och sedan ett år är det bara väskorna som gäller. Det är ju hårt arbete att bygga upp ett företag men också väldigt givande. Jag är så stolt över den här resan, att de väskor som jag designat här i Göteborg nu finns i butiker runt om i världen, till och med i Japan och Kanada. Men den största glädjen ligger i att se människor som har hittat mina väskor – och fyller dem med sitt.”
Cecilia Eduards
Bor: Högsbohöjd
Gör: Arkitekt, designer och grundare av Eduards Accessories. Har tagit emot utmärkelser från bland annat tyska Konsthantverksförbundet Form 2018 och stipendiet Formvisaren från Svensk Form Väst. Har studio och showroom på Kastellgatan i Göteborg.
LÄS MER:Dr Martens – en känga åt rockmusiken och fritänkarna
