Per-Ingvar Brånemarks titanskruvar har revolutionerat tand- och ansiktskirurgin, gett miljontals människor nya tänder, genererat en miljardindustri och skaffat uppfinnaren själv otaliga priser och bemärkelser. I morgon har den 82-årige professorn dessutom chansen att få EU-kommissionen och det europeiska patentverkets uppfinnarpris i kategorin livstidsprestation.
Själv börjar han bli lite trött på att tala om den egna upptäckten – att titan växer samman med benvävnad.
- Nja, det där är en 50 år gammal historia, det viktiga är att uppfinningen har hjälpt någon människa att höra, någon att smila, säger han.
Tillsammans med hustrun Barbro Brånemark har Per-Ingvar rest jorden runt och opererat på över 100 sjukhus i såväl Europa som Asien och Syd- och Nordamerika. De många resorna har satt avtryck i parets tegelhus i Mölndal, där cowboyhattar från Texas samsas med japanska geisha-teckningar, leende träskulpturer från Brasilien och hela väggar med sirligt utformade doktorsdiplom. Möten med sjukhus utan resurser och cancersjuka och tandlösa som inte har råd med behandling har även gjort konflikten mellan vårdbehov och pengar mycket tydlig för Per-Ingvar Brånemark.
- Ekonomer och aktieägare ska inte bestämma vilken vård som behövs, medicinvetenskapen är ingen matematik, inget bollande med siffror, säger han.
Istället beskriver han kirurgyrket som en konst, någonting som inte går att uttrycka i kronor och ören. Han tycker att det går för snabbt inom läkemedelsbranschen, tålamod och respekt för patienten får ibland stryka på foten till förmån för snabba resultat och kortsiktiga vinster.
- Medicinerna har blivit bättre men man måste samtidigt vara realist och redovisa för sig själv och för myndigheter vilka risker det finns. Du måste ha respekt för Moder natur, man kan inte lura henne, förklarar Per-Ingvar Brånemark och framhåller att varje nytt test av en behandling minskar risken för patienten.
Beslutet att bli kirurg var mest en tillfällighet. Antagningsbeskedet från läkarlinjen i Lund kom en vecka innan den unge Brånemark blev antagen också till ingenjörsutbildningen.
- Nu fick jag ägna mig åt kirurgisk ingenjörskonst i stället, säger han och ler.
Det roligaste med yrket är enligt Brånemark kontakten med patienterna. Han berättar bland annat om den kanadensiska nunna som han och Barbro Brånemark opererade för över 30 år sedan.
- Varje jul skickar hon ett vykort där hon tackar och skriver att hon ber för oss varje dag, säger Per-Ingvar Brånemark med märkbart allvar i rösten.
De många operationstimmarna har också satt sina spår i Per-Ingvar Brånemarks rygg. Kotorna samarbetar ogärna och han kan inte längre resa. Men kollegor skickar fortfarande texter som de vill ha hans åsikter om, vänder sig till professorn för råd och anvisningar samtidigt som paret Brånemark tillsammans arbetar med och lägger upp planer för Per-Ingvar Brånemark-institutet i Bauru i Brasilien.
När han själv ska välja ut den mest givande tiden i det långa och rika yrkeslivet svarar Per-Ingvar Brånemark utan betänketid.
- Det bästa är framöver, säger han.
