Berättelsen om Augusta Lundin själv är minst lika spännande som det femtiotal plagg i haute couture, fransk sömnad av högsta klass, som just nu visas på Göteborgs stadsmuseum. Augusta Lundin, född 1840, började vid 14 års ålder arbeta i faderns skrädderi i Kristianstad. Efter några år flyttade hon till Stockholm och vidareutbildade sig till finsömmerska.
– Hon var en pionjär. 27 år gammal startade hon eget, tre år efter att kvinnor tilläts bli egna företagare i Sverige. Hon gifte sig aldrig - hade hon gift sig hade företaget ägts av hennes man, berättar Caroline Mårtensson, utställningsproducent på Göteborgs stadsmuseum.
Otto Gustaf Bobergh, tidigare kompanjon till modeskaparen Worth med vilken han drev det första haute couture-huset i Paris, kom att bli Augusta Lundins mentor och ombud. Genom Bobergh fick hon en ingång i Paris modevärld.
– Hennes modehus blev ledande och kunde säga: ”det här är en trend från Paris”. Man kunde leverera det allra senaste modet, både i form av tyger och modeller på plagg, och samtidigt ha en unik dialog med varje kund. Men förutom att hon hade turen att bli bekant med Otto Gustaf Bobergh, hade hon nog dessutom det lilla extra, en målmedvetenhet. Och hon var strategiskt medveten, exempelvis etablerade hon sin verksamhet redan från början på ”rätt” adress, säger Caroline Mårtensson.
Bjöd sömmerskorna på brudklänningar
Utställningen Augusta Lundin - Sveriges första modehus är en samproduktion mellan Thielska Galleriet, Malmö museer och Göteborgs stadsmuseum, och har tidigare visats i både Stockholm och Malmö. Bakom utställningen står curatorerna Anna Bergman Jurell, scenograf och kostymtecknare och Lotta Lewenhaupt, modejournalist och författare. De har tillsammans även skrivit boken ”Augusta Lundin ─ Haute Couture på svenska”.
Det kvinnohistoriska perspektivet är spännande, säger Lotta Lewenhaupt.
– Augusta Lundin var väldigt progressiv för sin tid. Förutom att hon lånar pengar av sin pappa, startar eget och har en framgångsrik karriär, erbjuder hon bättre arbetsvillkor än brukligt vid denna tid. Sömmerskorna får möjlighet att komma upp sig i arbetet – och hon bjuder på brudklänningen när de gifter sig.
Hon berättar att de flesta av dem arbetade upp till 20 år på modehuset. De fick inte bara bättre betalt än hos andra ateljéer - innan det lagstadgats införde hon tio timmars arbetsdag, betalade för övertid och gav 14 dagars betald semester, även detta ovanligt vid denna tid.
Under Augusta Lundins tid var modet som mest komplicerat vad gäller kvinnoplagg, berättar Anna Bergman Jurell.
– I och med att man började använda symaskin fanns nu möjlighet att använda mer tyger i kläderna, och man fick mersmak för att pynta. Men även om man i Augustas ateljé sydde raksömmarna på maskin, gjordes alla detaljer fortfarande för hand.
Modehuset Augusta Lundin
Augusta Lundins verksamhet bestod av 26 rum i tre våningsplan, där 160 anställda producerade upp till 30 plagg om dagen under högsäsong.
1892 utnämns modehuset till Kunglig Hovleverantör.
Augusta Lundin avled dog 1919, samma år som kvinnor i Sverige fick rösträtt.
Företaget övertogs av hennes syskonbarn och avvecklades 1939.
Utställningen Augusta Lundin - Sveriges första modehus pågår fram tills den 3 september på Göteborgs stadsmuseum.
Motsvarande klänningar kostar 300 000 kronor idag
I utställningens ateljérum har en fiktiv miljö byggts upp med symaskiner och andra tillbehör. Här beskrivs hur varje del av det ofärdiga plagget, från ärmar och livets delar till kjolen, syddes av olika sömmerskor för att sedan fogas ihop till den färdiga ensemblen. Här finns även möjlighet att få se insidan av plagg.
– Även om Augusta Lundin tillhör generationen innan industrialiseringen tog fart, utvecklade och effektiviserade hon sömnadshantverket. I ateljén fanns många olika sömmerskor som var bra på olika saker: några var specialiserade på att brodera, andra på att sy puffärmar. Alla arbetade samtidigt på sina delar, och därefter kunde man sätta ihop klänningen snabbt. På detta sätt kunde en klänning sys på bara tre dagar. De viktigaste kunderna hade dessutom sina egna provdockor med sina personliga mått redo i ateljén, säger Caroline Mårtensson.
En klänning kunde kosta runt 300 kronor på den tiden, berättar Lotta Lewenhaupt.
– Idag skulle en motsvarande klänning kosta mellan 30 000 och 300 000 kronor.
I utställningens inledning visas en rosa klänning med snäckskal i livet, som tillhört Anna Beck-Friis.
– Jag lyckades lista ut att den är en Worth-modell, och det ville vi stoltsera med, skrattar Lotta Lewenhaupt.
– Vi vet att Augusta köpte toiler (mönsterförlagor till plagg) från modehuset Worth, som hon använde som förlagor.
En välklädd fru – en statussymbol
Det var främst välbärgade damer från över- och borgarklass som utgjorde Augusta Lundins kunder. Klädkoden var strikt.
– Man hade inte själv så mycket valmöjligheter. Det skulle exempelvis bäras särskild promenaddräkt, middagsdräkt och galadräkt. För överklassen kunde det handla om sju klädbyten på en dag. För många män var en välklädd fru ett sätt att visa sin status, säger Anna Bergman Jurell.
Idén till utställningen tog fart när hennes mammas väninna ärvde en mängd kläder, som visade sig vara Augusta Lundin.
– När Lotta hörde sig för med släktingar, dök det upp ytterligare hittills okända plagg. Allt vi hittade av ylle var dock helt sönderbitet av mal. Men också sidenplaggen kunde vara i dåligt skick, eftersom man förr fuskade vid försäljningen och doppade tygerna i metall för att de skulle bli tyngre när de vägdes upp.
Nästan hälften av utställningen utgörs av privata inlån, berättar Lotta Lewenhaupt. En svart aftonklänning från 1930-talet har tillhört hennes egen moster:
– Den skulle man ju vilja ha idag. Men dessvärre är den för skör.
En del av plaggen är inlånade från olika institutioner. Ett rum i utställningen är tillägnat grevinnan Blanche Bonde, (1875–1960), dotter till Blanche och James Fredrik Dickson och gift med greve Carl Bonde. Den modeintresserade Blanche Bonde, som beskrivs som välklädd och trendkänslig, ”Göteborgs egna fashionista”, var en av Augustas stamkunder. Göteborgs stadsmuseum förvaltar sedan tidigare Blanche Bondes hela garderob - som inkluderar ett stort antal Augusta Lundin-plagg.
Plagg som sannolikt aldrig visas igen
Anna Bergman Jurell och Lotta Lewenhaupt tycker att det känns vemodigt att plaggen kommer att skingras när utställningen avslutas i september. Deras önskan är att att någon nappar på idén om en film eller dokumentär om Augusta Lundin, där även plaggen kan dokumenteras.
– De privata plaggen kommer sannolikt aldrig att visas igen. De är redan nu så gamla och sköra. Och museerna är rädda om sina samlingar, säger säger Anna Bergman Jurell.
Missa inte det senaste från GP Ekonomi!
Nu kan du få alla våra ekonominyheter, reportage och analyser som en liten notis direkt till din telefon genom att klicka på följ-knappen vid taggen Ekonomi. I mobilen finner du den under artikeln och på sajt överst till höger om artikeln.
Anmäl dig till vårt nyhetsbrev
GP Ekonomis Ida Johansson förklarar och analyserar privatekonomi och kommer med aktuella spaningar och lästips.
För att anmäla dig till nyhetsbrevet behöver du ett digitalt konto, vilket är kostnadsfritt och ger dig flera fördelar. Följ instruktionerna och anmäl dig till nyhetsbrevet här.
