I många år har sjukluckor inom sjukvården täckts av kollegor som går in på övertidspass. Att tacka ja till ett övertidspass innebär att försaka sin egen återhämtning, vila och privatliv, men det har ändå varit ett beslut som man själv fått ta. Anledningen till att vi har tagit dessa övertidspass är för att vi vill hjälpa våra kollegor och patienterna som vi vårdar. Men det har gynnat våra arbetsgivare desto mer, därför har det utnyttjats av dem.
Nu när Vårdförbundet har infört övertidsblockad och strejk har arbetsgivarna i stället tillämpat förskjuten arbetstid, vilket innebär att ens ordinarie arbetspass kan flyttas till när arbetsgivaren anser det vara behövligt.
Hur skulle ni känna att behöva avboka kalas för att ni måste byta arbetspass? Skulle ni också bli ledsna för att inte kunna närvara vid ert barns studentfirande? Hur skulle det kännas att behöva avboka planer på djurpark, restaurang, konsert bara för att er arbetsgivare beordrar att ni ska jobba?
Jag är bara en av alla kollegor i hela Sverige som har fått förskjuten arbetstid och riskerar att få fler förskjutna arbetspass eller bli beordrad mer skyddsarbete än det som jag redan har avverkat.
Arbetsgivarna överutnyttjar tillämpningen av § 23 det vill säga förskjuten arbetstid. Arbetsgivaren äger oss på vår arbetstid, men nu känns det som arbetsgivaren även äger oss personal inom vården även på våra lediga dagar, det vill säga vår fritid, vårt privatliv.
Många av oss har barn och familj, en del av oss är ensamstående, många av oss planerar in aktiviteter och nöjen på våra lediga dagar. Men nu jagar arbetsgivaren oss på våra lediga dagar med skyddsarbete och att förskjuta våra arbetspass. Vi är inte bara arbetstagare, vi är schackpjäser som styrs av politiker och arbetsgivarna.
När ska politikerna och arbetsgivarna förstå allvaret? När ska de börja ta ansvar?
En träl inom sjukvården