Hemtjänsten är en av äldreomsorgens grundpelare, med personal som gör en jätteinsats för otaliga människor i vårt land. Men vad händer när äldreomsorgen blir orsaken till ökad otrygghet istället för trygghet?
Hemtjänsten har varit till stor hjälp för min farmor att kunna fortsätta leva så självständigt och tryggt som det går på äldre dar. Tills den dagen hon öppnade smyckeslådan, gömd längst in i linneskåpet. Och fann att smyckena var stulna. Farmor var förkrossad, vi anhöriga förtvivlade och kommunen kunde bara beklaga. Det här gick inte att leda i bevis, vi vet inte när stölden begicks och vem av dessa otaliga personer från kommunen som varit på plats just då. För kommunen var kanske detta en händelse bland många. För farmor var det en katastrof. Sedan stölden har hon tappat all tilltro till hemtjänstpersonal, samtidigt som hennes stödbehov är minst lika stort som när hon än gång fick det beviljat.
Men jag vill ta fasta på vad som hände när jag berättade den här historien för andra. Ingen blev förvånad. För alla känner någon. Nästan alla jag pratade med känner någon som blivit bestulen efter att hemtjänst kopplats in.
Detta leder mig till frågan som jag inte fick svar på när jag ringde kommunen - Hur jobbar hemtjänsten förebyggande för att detta inte ska hända? Hur arbetar man med frågan i personalgruppen? Hur informerar man de äldre som tar emot personal i sitt hem, om vilka förebyggande åtgärder man bör göra? Uppmanar ni personer låsa in sina värdesaker, eller skicka till anhöriga om sådana finns? Rutiner för detta finns inom sjukvården, så varför inte inom hemsjukvården? Och när det oerhörda inträffar - Vad har man för rutiner då? Hur återuppbygger man ett skadat förtroende?
Till er ansvariga tjänstepersoner och beslutsfattare vill jag skicka med denna enkla vädjan - prioritera och utveckla säkerhetsaspekterna inom hemtjänsten så att detta förtroendeuppdrag inte riskerar att orsaka lidande och i förlängningen bli en risk för att man inte vågar ta emot hjälp i sitt hem.
Filippa, upprört barnbarn