Vårdkvaliteten varierar stort i Sverige. Det fick jag uppleva när jag råkade bryta lårbenshalsen i Sälen, fick en höftledsprotes i Mora och sedan flögs i exklusivt ambulansflyg till Landvetter.
Omhändertagandet på Mora lasarett var snabbt, professionellt och empatiskt. Under flygningen behandlades jag som en kunglighet. Sedan växlade det snabbt till totalt ointresse på ortopeden i Mölndal. Jag tror aldrig jag känt mig så ovälkommen någonstans. Först placerades jag i en stökig väntsal. Sedan hamnade jag i ett undersökningsrum där jag blev kvar 17 timmar utan att få träffa en läkare. Jag propsade verkligen inte på läkarvård eftersom jag var opererad och klar, med remiss och journal i bagaget. Det enda jag ville var att bli inskriven på en avdelning för att kunna påbörja min rehabilitering.
LÄS MER:Akutsjukhusen klarar inte fler besparingar – vården kompromissas redan
Jag var så lågprioriterad som en människa någonsin kan vara och det skulle jag bara finna mig i. Empati eller att fråga hur jag mådde fanns det ingen tid för. Natten tillbringades i undersökningsrummet, på en säng, men utan kudde. Rummet låg så avsides till att jag många gånger trodde att jag blivit helt bortglömd.
Nu är klockan snart 10, och ännu ingen sängplats på avdelning klar – 18,5 timmar efter ankomst. Jag är djupt besviken på Mölndals sjukhus och vården inom Västra Götalandsregionen.
Liten Eva, 62 år
LÄS MER:Thomas knäfraktur missades i 1,5 år
LÄS MER:Sahlgrenska fick unik hjälp av AI för att planera vården under pandemin