Mycket negativt har skrivits om arbetsmiljön på förlossningen och neonatalavdelningen. Kanske är jag partisk men... För en månad sedan föddes mitt andra barn. Alldeles för tidigt, i graviditetsvecka 24. Han har kämpat och han kämpar fortfarande på ett vis som i mina ögon är mer än möjligt.
Fantastiskt nog så är det, med denna fina vård, inte ens naivt att hoppas på att allt skall gå bra. Sköterskor och läkare uppfinner livet på nytt varje dag i detta stora hus på Östra. Här har de finaste exemplaren av människor vaskats ut till att arbeta och du kan bli deras kollega.
Här finns till exempel Kristina som med lust och energi tar sig an de svåraste sticken, Ellinor som med ett helhetsgrepp lotsar oss familjer från kaos in i en ny vardag, Frida som fyller varje rum med norrländskt lugn, Nathalie som med värme bäddar in tillvaron med varsamhet, Rebecka som hittar glädjen och livslusten, Daniela - den minsta läkaren med den största närvaron.
Jag vill så innerligt gärna att mitt sköra barn skall bli tillräckligt stort och starkt för att kunna lämna neonatalavdelningen men jag vill också för alltid befinna mig i en livsbejakande gemenskap likt denna. Visst är det ibland på bekostnad av både fritid och familj som de går till jobbet men väl här så är de en never ending glödande energi av meningsfullhet, liv och glädje.
Det som fattas här är ytterligare ett gäng fina människor som kan hjälpa till med att dela det stora ansvaret så att både arbete och privatliv blir hållbart. Bli inte skrämda. Sök jobbet
”Björn”