Jag är änka, 80 år, och vill gärna flytta till en annan stad, där mitt barn och barnbarn bor, för att kunna umgås och få hjälp och hjälpa till när så behövs.
Jag ansökte före jul till min hyresvärd, ett kommunalt bostadsbolag i Göteborg, om att få göra ett direktbyte med en kvinna, som vill flytta till Göteborg. Vi har båda ekonomiska resurser för att kunna betala lägenhetens hyra.
Döm om min förvåning när jag fick till svar att min begäran om lägenhetsbytet inte kunde godkännas, då skälet jag angett ”komma närmare familjen” inte var ”beaktansvärt”!
Jag kontaktade Hyresgästföreningen och talade med en jurist där, som informerade mig att familjeskäl ligger långt nere på hyresvärdarnas prioriteringslista. Då jag är pensionär kan jag inte hävda att jag fått en ny anställning i den andra staden. Kan inte heller skylla på allvarlig sjukdom, då jag ”bara” har börjat känna av ålderns nedbrytande härjningar i kroppen.
Tankar och känslor som virvlar runt i huvudet på mig sedan jag fick beskedet: Jag känner mig omyndigförklarad och åldersdiskriminerad, jag känner att jag blivit dömd till livstids fångenskap i min lägenhet.
Hur kan ett kommunalt bostadsbolag ha förlorat all känsla för vårt civilsamhälle? Det är ju familjen som är grunden i vårt samhälle!
Sedan det här hände har jag tappat fotfästet i livet, kan inte känna glädje när jag ser min framtid utan att ha familjen nära. Allt känns så odemokratiskt och overkligt! Kan fortfarande inte tro att ett sådant beslut kan fattas i nutid.
Cbe80