I debatten om en språkreform och att ersätta de och dem med dom har en sak glömts bort: det är en generationsfråga. De äldre med sin grammatik från skoltiden och ofta myckna läsande har befäst automatiken i att i skriftspråk bruka dem i objektsform såsom "Jag gav dem tio kronor" och de i subjektsform som i "De köpte en ny bil".
De yngre har genom chatt, bloggar och ett internet nött in ett språk med korta meningar (samma tendens i reklam och journalistik) där dom ofta dominerar. Vidare läser de yngre allt mindre skönlitteratur och använder sällan sin hjärna och hand i att skriva, vilket medför mindre träning i att få en skriftbild, att nöta in och kritiskt granska.
Svenska språket går i en riktning mot ett informellt språk och då med talspråkets ordförråd och stavning och där inga kommateringsregler finns. Kanske en utveckling som inte kan hindras? Ett aber vad gäller kommatering, är att det blir en naturlig paus efter ett kommatecken vilket ger tanken mer tid.
Bruket av engelskt ordförråd ökar med ord som ”mail”, ”dejt” och ”taggar” hos journalister, författare och gemene man.
Slutsats: Det är ingen idé att lagfästa bruket av dom. Denna utveckling fortgår av sig självt liksom bruket av engelskt vokabulär. Samma sak med all språknormering. Det är så mycket viktigare att läsandet stimuleras i skolåldern, surfplattan ignoreras och i stället uppmuntra eget skrivande med handen.
En språknörds funderingar
LÄS MER:Ska dom-reformen vara individuell, kollegial eller nationell?