I en artikel i GP förra veckan beskrev en ung man sin kriminella bana och hur han deltagit i grova brott när han tillhörde ett kriminellt gäng. Det var en lång artikel om vägen ut ur det livet med både ungdomsvård och fängelse.
Vad som bekymrar mig är att han inte fick frågor om vad han tänker om de grova brott han utsatt sina offer för. Och om hur han tänker kring deras lidande, om han nu gör det. De personerna får leva med sina trauman. Ofta utan stöd från samhället. Med fruktansvärda upplevelser i bagaget som säkert påverkar deras liv negativt på olika sätt. Han kan inte göra sina dåd ogjorda men han borde kunna visa att han är medveten om det onda han åsamkat dem.
Skulder har han inga, säger han – bara till Kronofogden!!! Det är troligen skadestånd bland annat. Så, visst har han skulder till brottsoffren.
Vi måste komma ihåg att det finns en kränkt och skadad person bakom varje brottsling.
Jag vill nämna Stödcentrum för brottsutsatta som är en kommunal verksamhet för brottsutsatta, vittnen och anhöriga i Göteborg. Där kan man få mycket kvalificerat stöd. Och så finns brottsofferjourerna med ett litet annat uppdrag men med stöd till brottsutsatta som uppdrag.
Annette Norling