LÄS MER:Jag vill inte vara husgöteborgare
LÄS MER:Julen måste tillbaka till rötterna
Frågan om legalisering sveper över världen och användning av cannabis har blivit allt mer normaliserad. I USA är marijuana lagligt som medicin i 33 stater och “för att det är gött” i 11 stater. Sverige har däremot fortfarande inställningen att “allt man blir snurrig av som inte kan hällas upp på glas är knark" innebär fängelse utan att passera gå. Att detta genast stoppas är, tro det eller ej, en kulturfråga.
Mina LED-skärms-liknande glasögon till trots är jag ingen forskare. Jag vet inte hur farligt cannabis är. Om jag i egenskap av kille bara fick gissa så skulle jag dock tippa på att man varken dör eller får evigt liv av det. Sprit är ju inte heller gojibär direkt, men helt lagligt och “ingen grej” så länge man inte intar den på parkbänkar i närheten av förskolor. Men även om jag inte har något speciellt emot att låta människan berusa sig även på cannabis är jag oroad för andra saker. För kulturen som omgärdar cannabis är ett mörkt kapitel:
Som glorifierandet av apati, vita killar som gillar svart musik men föredrar när den framförs av vita på Majorna-jamaicanska eller den hjärndöda humorn som kommer av att allt tydligen är roligt när man är påtänd. Även om cannabis alltså inte kommer döda dig kan det dessutom leda till något ännu värre: att du börjar lyssna på svensk reggae. Därefter är steget inte långt till att du skaffar en etiopisk flagga som du börjar vifta med i tid och otid (i ärlighetens namn alltid i otid). Kanske börjar du tycka att instrumentet trumma bäst avnjuts i cirkel. Du börjar röra dig i offentliga miljöer i byxor med en stor påse framtill.
Kanske släpper Pernilla Wahlgren sitt eget “kändis-braj” som är “perfekt för långa sommarkvällar i en rörigt mönstrad tunika”.
Och detta är bara de kortsiktiga effekterna. På lång sikt börjar cannabisrökarna ägna sig åt grund ”systemkritik”. Allt från bankväsendet till BK Häckens läckande försvar utsatts för grundlig granskning. Att det mesta är enorm konspiration orkestrerad av storkapitalet kan förstås mycket väl stämma, men du gör inte mycket åt saken om du sitter hemma och spelar protestlåtar på en didgeridoo. Om cannabiskulturen som den ser ut idag skulle få fäste vore det helt enkelt en kulturskymning som snabbt skulle övergå till becksvart natt.
Lösningen? Förstatliga eländet. Terror gror nämligen under förtryck.
Om eländet säljs på Apoteket försvinner däremot motståndskulturen ur gräset snabbare än GAIS förlorar en match. Radhuspappor börjar odla “hantverks-braj” och skaffa Weber-bongar med grillfunktion. Kanske släpper Pernilla Wahlgren sitt eget “kändis-braj” som är “perfekt för långa sommarkvällar i en rörigt mönstrad tunika”. Ungdomarna kommer bli nykterister innan systembolaget hinner lansera rosé-“bong in box”, tro mig.
Det är också staten som gör att den som bygger hela sin personlighet på att den dricker alkohol ses som en alkoholist som borde få hjälp. Det borde haschtomtarna också få – men nu kommer vi inte åt dem i deras smogiga lägenheter.
Öppna alltså upp dörren och fönstret och låt en frisk vårvind blåsa bort all vi-mot-världen-mentalitet. Ingen vill gå på en fest som staten anordnar.
