Författaren, poddaren, dramaturgen och regissören Sigge Eklund har i flera år riktat frän kritik mot "Sommar i P1" i allmänhet och programchefen Bibi Rödöö i synnerhet, bland annat för att han – fram till 2024 – inte har blivit tillfrågad att sommarprata.
Därför var det många som höjde på ögonbrynen när det tillkännagavs att han är en av årets 58 sommarvärdar.
Poddkollegan Alex Schulman, som har producerat Eklunds sommarprat, har tidigare sagt till SVT att det "måste ju bli det bästa, inte bara i år, utan det bästa på många år för att Sigge ska komma undan med det".
Inrökt vardagsrum
Sigge Eklunds "Sommar i P1" är en närgången skildring av farfar Bengt Eklund, Dramatenskådespelaren vars eftermäle (till hans enorma förtvivlan) för evigt präglats av rollen som Tjorvens pappa i "Vi på Saltkråkan".
Lyssnaren får följa med Eklund i en resa bakåt i tiden, till 1980-talet, där platsen, farfaderns inrökta vardagsrum i Gamla stan i Stockholm, blir en lika fysisk närvaro i historien som berättaren och hans farfar.
"Aset på Fårö"
Mycket tid ägnas åt ingående beskrivningar av hur regissören Ingmar Bergman, som bland annat omnämns som "aset på Fårö", är den kraft av ren och skär ondska som på egen hand ska ha förstört Bengt Eklunds liv.
Eller? Riktigt så enkelt visar det sig inte vara, i Sigge Eklunds skildring av missbruk, medberoende, skam – och om hur sanningen inte är ett absolut begrepp.
Bibi Rödöö, däremot, nämns aldrig vid namn.
Fakta: Bergman och slangbellan
I en minnesvärd del av sitt sommarprat redogör Sigge Eklund för hur hans farfar Bengt Eklund redan som 13-åring fick uppleva en jämngammal Ingmar Bergmans sadistiska sida:
"Bengt var bara 13 och lekte bland gravarna utanför Hedvig Eleonora kyrka en dag när han hittade ett litet fågelägg i gräset, och tog upp det i handflatan för att titta närmare på det. Då plötsligt exploderade det, och äggula och äggvita stänkte upp i ansiktet på honom. 'Det var han', berättar nu Bengt 50 år senare. 'Det var Bergman som stod med slangbella några meter bort, finnig och flinande. Som hade skjutit en stenkula på ägget. Redan där borde jag ha förstått', säger han, 'den rena ondskan. Men jag lät mig luras'. Trots äggincidenten lärde de känna varandra."