Kulturlivet i Sverige har det tufft. Många små kulturaktörer går på knäna sedan de ekonomiska förutsättningarna förändrats de senaste åren.
Inflation, krig och efterverkningarna av pandemin har lett till ökade kostnader, samtidigt som kulturen har fått stå tillbaka till förmån för andra prioriteringar. Vilket inneburit att anslag stått stilla, krympt eller helt slopats.
Victor Estby är verksamhetsledare för den litterära året runt-verksamheten Bokdagar i Dalsland. Under 2024 miste verksamheten utan förvarning en betydande del av det stöd den tidigare fått från Statens kulturråd.
– Det handlar om en politik som ändras, med en annan syn på kulturen, om den är viktig eller inte. Det handlar om det som händer i världen med krig och ekonomiska förändringar. Det har vi varit med om tidigare, men nu känns det som att allt händer på en och samma gång, säger han.
Bantat program
Årets program för sommarens litteraturfestival är därför bantat. Dessutom har vårens Poesidagarfestival ställts in och höstens författarsamtal skurits ner från sex till ett.
– - Vi har filat precis överallt där det går. Men det sliter på oss jättemycket att ägna så mycket tid åt att plocka ihop den här ekonomin, säger Victor Estby.
Andra aktörer brottas med hyreshöjningar och renoveringsbehov utanpå de snävare ekonomiska ramarna. På Teater Galeasen i Stockholm behöver publikplatserna renoveras, något som man försöker finansiera genom sponsring: för 2 000 kronor kan den som vill få sitt namn på en stol och en plakett i foajén.
– Anslagen från staten och kommunen har i princip legat stilla under lång tid, och den största puckeln för oss är hyran, något vi delar med stora delar av svenskt kulturliv. Det är ett gigantiskt problem eftersom det blir väldigt lite pengar att skapa teater för, säger teaterchefen Sophia Artin.
Höjda biljettpriser
Inför höstens premiär av "Fanny och Alexander" har man höjt biljettpriserna, specifikt med 30 kronor på fullprisbiljetten. Teatern jobbar även aktivt med att söka ekonomiskt stöd hos olika aktörer. Att jaga pengar tar tid från kärnverksamheten, enligt Sophia Artin.
Under året har debatter flammat upp om synen på vad kultur är, vilken roll den ska ha och i vilken mån den ska finansieras med offentliga medel.
Sophia Artin är kritisk till synen på kultur som en kostnad och inte som en investering.
– Jag undrar varför man aldrig lyfter vad avkastningen som bidragen och anslagen ger, i form av skatter till exempel.
Fakta: Bakgrund
Pandemibidragen som många kulturinstitutioner fick under pandemin, har upphört.
I den ekonomiska krisens spår har flera kulturaktörer drabbats av höjda hyror.
Kulturbudgeten 2023 innebar slopade, minskade eller stillastående bidrag för flera kulturaktörer.
Från politiskt håll har diskussioner förts om ökad privat finansiering av kultur, vilket har lett till debatter om kulturens roll och funktion – som egenvärde i sig eller som motor för tillväxt.