Under de senaste åren har hon drabbats av såväl sjukdom som flera personliga tragedier.
– Självklart tar man med sig det där upp på scenen, säger hon.
Bröllop i kikar’n hade premiär på Lisebergsteatern den 5 februari, och spelas nu fredagar, lördagar och söndagar fram till i slutet av april.
Innan dess har farsen gjort succé på friluftsteatern Vallarna i Falkenberg, vid ett gästspel i Skara och på turné.
– Innan vi är klara blir det nog upp emot 120 föreställningar, berättar Siw Carlsson, som under hela sin karriär varit en självklar del av först Stefan & Kristers humorgäng och sedan ensemblen som varje sommar uppträder på Vallarna.
Har du några favoriter av alla uppsättningar ni gjort?
– Ja, jag gillade Där fick du! från 1998 och Snålvatten och jäkelskap från 2001. Krister Clason skrev bägge två. Det var två toppföreställningar, men det finns mycket annat som varit bra också.
Krister lämnade scenen för några år sedan. Saknar du honom?
– Ja, något alldeles oerhört!
I sommar är det 20-årsjubileum på Vallarna med uppsättningen Jäkelskap i kikar’n, premiär 3 juli. Och Siw Carlsson har egentligen inget emot att det blir ännu en sommar utan semester.
– Det går bra, skrattar hon. Vi brukar bo i en stuga i Falkenberg under spelperioden och kan leva semesterliv med sol och bad när vi inte står på scenen. Jag ser det som att jag har ett roligt sommarjobb.
Den nya farsen börjar repeteras i maj och sedan är det full fart till halvvägs in i augusti och därefter blir det med all säkerhet både turné och gästspel, troligen även på Lisebergsteatern.
GP Namn träffar Siw Carlsson på hotellet i Göteborg där hon bor under veckosluten. Hon pendlar från bostaden i lilla Alstermo (1 000 invånare) i Småland. För att få tiden att gå mellan föreställningarna har hon två passioner att underhålla.
– Jag älskar att åka spårvagn, avslöjar hon. Jag kan kliva på här utanför hotellet och sedan åker jag med till ändhållplatsen. Sedan kan jag ta en annan linje i en annan riktning. Det är roligt att se sig omkring, att bara sitta och titta på människor.
Hennes andra tidsfördriv är träning i hotellets gym.
– Jo, jag försöker ju hålla i gång numera.
Så har det varit sedan hjärtinfarkten hon fick under hösten 2012 i samband med repetitionerna av Campa i klaveret på Lisebergsteatern.
– Jag blev fruktansvärt rädd, låg både på Mölndals sjukhus och på Sahlgrenska, där de gjorde en ballongsprängning och opererade in en så kallad stent. Det räddade mitt liv.
Senare den vintern drabbades Siw av en depression, tyckte allt var jobbigt. Flera vänner tyckte hon skulle uppsöka en psykolog. Men sonen Ove, själv träningsentusiast och Vasaloppsåkare, hade en annan idé.
– Morsan, du måste börja träna.
På den vägen är det. Sedan dess går hon hos en personlig tränare i Kalmar två gånger i veckan och har fått energi och livslust tillbaka.
– Jag tror att man tar med sig alla sådana här upplevelser upp på scenen. Jag tror publiken ser att man är en vanlig människa med vanliga bekymmer och vardagstragedier, att det är därför vi blivit så populära. Det blir en värme och ett samspel med publiken som är unikt.
Sedan 2009 har Siw förlorat alla sina fyra syskon – tre systrar och en bror. De gick alla bort i olika lungsjukdomar.
– Pappa dog så också, berättar Siw. Han var byggmästare och alla mina syskon hjälpte till på byggena och det var mycket asbest och skit på den tiden. Jag gissar att det hänger ihop.
– Nu är jag ensam kvar och det är klart man funderar på att man håller på att bli äldre. Men jag försöker leva för dagen, tar hand om mig och min make Johnny och barnen finns ju där också som en fantastisk trygghet.
