Förälskad i Rom

Det här är en recension. Ställningstaganden är recensentens egna.

ANNONS
|

Eftersom Woody Allen, född i Brooklyn, New York 1935, numera har svårt att hitta filmfinansiärer på hemmaplan fortsätter han sin europaturné som inleddes i London (Match point), fortsatte till Barcelona (Vicky Cristina Barcelona) och sedan vidare till Paris (Midnatt i Paris).

I nya filmen har Woody landat i Rom. Det är en spelplats som förpliktigar. Några av filmhistoriens allra bästa filmer utspelas i den eviga staden, till exempel Roberto Rossellinis Rom – öppen stad (1945), Vittorio De Sicas Cykeltjuven (1947) och, förstås, Federico Fellinis Det ljuva livet (1960).

Jämförelsevis är Förälskad i Rom en komedibagatell, och något av en mellanfilm från Allen.

ANNONS

Filmen inleds med den italienska schlagern Volare på soundtracket. Allen betar snabbt av Spanska trappan, Fontana di Trevi och de andra berömda sevärdheterna i bild. En trafikpolis förklarar att i Rom har alla historier att berätta.

Sedan drar själva filmen igång, och visar sig bestå av ett virrvarr av olika berättelser, regissören har flera storybollar i luften än han riktigt klarar av att hålla ordning på. Här är ett urval:

Operatalangen Giancarlo, spelad av tenoren Fabio Armiliato, kan bara sjunga när han står i duschen. Giancarlos vänsterradikale son Michelangelo (Flavio Parenti) skall gifta sig med den amerikanska tjejen Hayley (Allison Pill). Det blir en smula rörigt när hennes föräldrar, spelade av regissör Allen och Judy Davis, kommer på besök.

Den unge arkitekten Jack (Jesse Eisenberg) faller för skådespelerskan Monica (Ellen Page), som ofta och gärna pratar om författare och sex. Jack får ständigt goda råd av den mystiske cynikern John (Alec Baldwin), som möjligen är Jack i en trettio år äldre upplaga?

När tjänstemannen Leopoldo (Roberto Benigni) vaknar på morgonen är han en megakändis och jagas av pressen, utan att ha gjort något av intresse. Allen får inte in många fullträffar när han ironiserar över vår tids kändishysteri. Benigni är mer påfrestande än kul.

ANNONS

Riktigt bra är däremot berättelsen som kretsar kring det nygifta småstadsparet Milly (Alessandra Mastronardi) och Antonio (Alessandro Tiberi). Milly går snabbt vilse i Rom, hon tappar mobilen och har glömt bort namnet på hotellet. På grund av ett missförstånd tror alla att den supersnygga prostituerade kvinnan Anna (Penélope Cruz) är Antonios hustru. Då blir det bra fart på förvecklingarna.

Om man gillar Woody Allen och om man gillar staden Rom finns en del att hämta i filmen, men som helhet betraktad är Förälskad i Rom en ojämn komedi, inte alls lika inspirerad som Midnatt i Paris.

ANNONS