Recension: ”Det slutar med oss” i regi av Justin Baldoni

När Colleen Hoovers bästsäljare nu filmatiserats är resultatet en lövtunn historia om ett livsviktigt ämne: dysfunktionella relationer. Det menar GP:s kritiker Caroline Hainer som också konstaterar att kameran tycks fixerad vid den kvinnliga huvudpersonens bröst och fabulösa figur.

Det här är en recension. Ställningstaganden är recensentens egna.

ANNONS
|

Det är inte alltid lätt att veta varför man faller för någon. Men frågar man en psykolog så finns alltid en koppling till föräldrarna med i bilden. Någon med liknande egenskaper – och brister – som man undermedvetet vill fixa till.

Lily (Blake Lively) är ett rödhårigt yrväder med ett gott hjärta. Ända sedan hon var liten har hon tagit hand om levande ting, Som blommor och grönsaker och en hemlös skolkompis, Atlas, som blir hennes första kärlek.

Snabbspolning till den vuxna Lily som flyttat till storstaden där hon skapat sig ett eget liv, långt bort från föräldrahemmet och hemska minnen.

ANNONS

Natten då hon träffar Ryle (Justin Baldoni) har han haft en dålig dag på jobbet och hon har precis begravt sin pappa. De blir förälskade och flyttar ihop. Då börjar deras förhållande mer och mer likna Lilys föräldrars. Något hon svor på aldrig skulle hända. Där den förälskade ser passion ser den nyktra aggression.

Här är det heller ingen hejd på hur mycket egenskaperna skruvas upp – rikemannen är hjärnkirurg och har en kropp som en grekisk gud, trygga killen arbetar med händerna och slåss med nävarna.

Filmen bygger på en populär bok av Colleen Hoover. Har man inte hört hennes namn förut kan det vara för att hon rör sig i en specifik genre – romantiska dramer och young adult. Men hon har sålt över 20 miljoner böcker och utnämnts av Time magazine som en av världens mest inflytelserika personer.

”Det slutar med oss” är hennes mest kända verk. Boken har ett välbeprövat koncept. Två mansarketyper – den rika, snygga och sofistikerade versus den trygga och stabila – och kvinnan som måste välja mellan dem. Det är en klassiker. Här är det heller ingen hejd på hur mycket egenskaperna skruvas upp – rikemannen är hjärnkirurg och har en kropp som en grekisk gud, trygga killen arbetar med händerna och slåss med nävarna.

Blake Lively i huvudrollen skrattar ofta, har ett övernaturligt hårsvall och avslappnade men dyra hippiekläder. Men är samtidigt, precis som männen, uppseendeväckande snygg och tycks agera efter generande enkla regianvisningar som ”böj huvudet bakåt när du skrattar charmigt”. Kameran gillar också att centrera hennes bröst och visa upp hennes fabulösa figur. Resultatet blir en tunn historia om ett livsviktigt ämne nämligen destruktiva relationer och det som ständigt måste påpekas, nämligen att det sällan är så lätt att ta sig ur en sådan relation som frågor som ”Men varför lämnar du honom bara inte?” gör gällande. Synd.

ANNONS

LÄS MER:Recension: ”Ezra” i regi av Tony Goldwyn

LÄS MER:Recension: ”Gudstjänst” i regi av Ludvig Gür

LÄS MER:Recension: ”Love lies bleeding” i regi av Rose Glass

Titta hellre på:

”Dagboken – Jag sökte dig och fann mitt hjärta” (Nick Cassavetes, 2004)

”Alice doesn’t live here anymore” (Martin Scorsese, 1974)

”A star is born” (Bradley Cooper, 2018)

Anmäl dig till vårt nyhetsbrev:

GP:s kulturchef Johan Hilton tipsar om veckans snackisar, händelser och guidar dig till Göteborgs kulturliv.

För att anmäla dig till nyhetsbrevet behöver du ett digitalt konto, vilket är kostnadsfritt och ger dig flera fördelar. Följ instruktionerna och anmäl dig till nyhetsbrevet här.

ANNONS