Ibland är det de vi älskar mest som orsakar oss mest skada. Claudines liv kretsar kring sonen Baptiste. En rar gosse som har en funktionsnedsättning, han är både mentalt och fysiskt begränsad. Allt hon gör är för hans skull. I viss mån även besöken på det avlägsna hotellet i de vackra schweiziska alperna, dit hon åker om tisdagseftermiddagarna för anonyma sexuella möten med män som är på genomresa.
Men när hon träffar tyska Michael händer någonting som inte brukar hända. Han vill lära känna henne, han förlänger till och med sin vistelse i hopp om att få tillbringa mer tid med henne. Han vill älska henne (och med henne) på riktigt.
Det får som följd att Claudine inte längre kan hålla undan tankarna på ett annorlunda liv, ett fritt liv. Hur skulle det kunna se ut? Hur skulle det kännas?
Hon är något av en martyr, samtidigt finns det till synes ingenting hon inte skulle göra för sonen.
Jeanne Balibar, som spelar huvudrollen, är en känd aktris i hemlandet Frankrike där hon vunnit det fina Césarpriset (2017) och varit med i kritikerrosade filmer som ”Cold war” och ”Memoria”. Här gör hon en vacker prestation av den medelålders kvinnan med ett motstridigt inre. Å ena sidan söker hon den sexuella bekräftelsen igen och igen, å andra sidan har hon skickligt lärt sig hur man kontrollerar och sveper undan egna begär. Hon är något av en martyr, samtidigt finns det till synes ingenting hon inte skulle göra för sonen. Inklusive ljuga om pappan.
Det är alltid spännande med komplexa karaktärer men vid filmens slut har vi inte lärt oss särskilt mycket mer om Claudine. Det är förstås en av poängerna – hon har levt så länge för någon annan att hon glömt vad hon själv tycker och vill. Men det gör det också svårare att känna för henne på djupet. Likaså den lagom trevliga och lagom stabila Michael som kommer i hennes väg. Hans person får inte mycket utrymme. Deras fysiska kärlek är mer utmärkande men i vissa ögonblick till och med för lidelsefull, i bemärkelsen total fysisk underkastelse. Det kan låta som en konstig kritik och givetvis finns en tanke bakom en sexuell akt som består av givande mer än tagande, men i vacker eftermiddagssol i hänförande bergslandskap blir det hela, tja, filmiskt. Vilket är en extra stark kritik i en film som i mångt och mycket handlar om äkthet.
Titta också på:
”Jeanne Dielman, 23 quai du Commerce, 1080 Bruxelles” (Chantal Akerman, 1975)
”Det finns alltid en morgondag” (Paola Cortellesi, 2023)
”Far from heaven” (Todd Haynes, 2003)
LÄS MER:Recension: "Röd himmel” i regi av Christian Petzold
LÄS MER:Recension: ”Fremont” i regi av Babak Jajali
LÄS MER:Recension: ”The Bear 3”, Disney +
Anmäl dig till vårt nyhetsbrev
GP:s kulturredaktion tipsar om veckans snackisar, händelser och guidar dig till Göteborgs kulturliv.
För att anmäla dig till nyhetsbrevet behöver du ett digitalt konto, vilket är kostnadsfritt och ger dig flera fördelar. Följ instruktionerna och anmäl dig till nyhetsbrevet här.
