Vad minns vi? Hur mycket – och vad – är vi kapabla att förtränga och vad är definitivt utplånat ur vår hjärnas vindlingar? Minnet spelar en central roll i den mexikanske regissören och manusförfattaren Michel Francos komplicerade relationsdrama ”Memory” – som har flera överraskande vändpunkter.
Den mörka berättelsen kretsar kring ensamstående mamman Sylvia, starkt porträtterad av Jessica Chastain. Så blir skiftningarna i hennes ansikte, och det inkännande, nerviga agerandet också en av filmens stora behållningar.
Nykter alkoholist sedan tretton år är Sylvia ständigt på sin vakt, rädd för att trilla dit igen. Hon är beskyddande, för att inte säga överbeskyddande, mot tonårsdottern Anna och tackar sin AA-grupp, som hjälpt henne dit där hon är i dag.
När kylskåpet läcker tar hon sammanbitet i tu med problemet, hankar sig fram och arbetar på en dagverksamhet för personer med intellektuell funktionsnedsättning.Går knappt ut, annat än till jobbet, och har tredubbelt lås på lägenhetsdörren.
Systern Olivia (Merritt Wever) tycks vara mer av en livsnjutare: stabil, trygg, ekonomiskt välbeställd och med ett väl fungerande familjeliv. Men skenet bedrar – och relationerna inom familjen visar sig under dramats gång vara djupt infekterade.
Men skenet bedrar – och relationerna inom familjen visar sig under dramats gång vara djupt infekterade.
På en återträff efter gymnasiet träffar Sylvia en förvirrad man, Saul (Peter Sarsgaard – även han i toppform) som väcker mörka minnen till liv hos henne. Efter några dramatiska vändpunkter blir hon anställd som hans vårdare – en yrkesmässig relation som snart övergår i något annat.
Visst är demens också ett intressant spår, som kontrast, men att låta Saul vara på väg in i glömskan gör manuset lite väl övertydligt – och mindre trovärdigt.
I sina bästa stunder påminner ”Memory” ändå om norska författaren Vigdis Hjorths starka roman ”Arv och miljö”. Även där ställs barndomsminnen på sin spets. Att anklaga din far för incest är må hända inget du gör ostraffat – även om det nu skulle vara sant. Vad får övergreppen i sig för konsekvenser? Vem får skulden för splittringen inom familjen? Risken finns att du avfärdas som lögnare, och ditt trauma förminskas till ett påhitt. Hur kan såren läka, för den som blir så sviken av sina närmaste? En mor som tittar bort, förnekar, syskon som kanske är för små för att förstå?
Filmens starkaste ögonblick blir en urladdning där Sylvia konfronterar sin mamma – som hon tidigare brutit all kontakt med. Det är en scen väl värd att vänta på.
LÄS MER:Recension: ”Alien: Romulus” i regi av Fede Álvarez
LÄS MER:Recension: ”In restless dreams: The music of Paul Simon” i regi av Alex Gibney
LÄS MER:Recension: ”Big boys” i regi av Corey Sherman
Titta också på:
”Little girl blue” (Mona Achache, 2023)
”The father” (Florian Zeller, 2021)
”Ben is back” (Peter Hedges, 2018)
Anmäl dig till Johan Hiltons nyhetsbrev:
GP:s kulturchef Johan Hilton tipsar om veckans snackisar, händelser och guidar dig till Göteborgs kulturliv.
För att anmäla dig till nyhetsbrevet behöver du ett digitalt konto, vilket är kostnadsfritt och ger dig flera fördelar. Följ instruktionerna och anmäl dig till nyhetsbrevet här.
