Recension: ”Så länge hjärtat slår” i regi av Ella Lemhagen

Första svenska filmen om pandemin är här, och Bianca Kronlöf övertygar som vårdbiträde och visselblåsare. ”Så länge hjärtat slår” är ett verklighetsbaserat drama om en minst sagt upprörande vårdskandal. En svensk ”Erin Brockovich” om en kvinna som vågade ta strid mot sin cyniska arbetsgivare.

Det här är en recension. Ställningstaganden är recensentens egna.

ANNONS

I likhet med Martin Ritts ”Norma Rae” och Steven Soderberghs ”Erin Brockovich” är Ella Lemhagens ”Så länge hjärtat slår” en verklighetsbaserad film om en kvinna som vågar ta strid mot en på papperet övermäktig motståndare.

Lemhagens drama, som går från ljust till mörkt och sedan tillbaka till ljust, är historien om vårdbiträdet Stine Christophersen. När inget annat hjälpte gick hon till media och avslöjade häpnadsväckande vanvård på sin arbetsplats Sabbatsbergsbyns äldreboende. Stines arbetsgivare Attendo, som är ett affärsdrivande företag, kontrade med hot om att ge henne sparken.

I filmen har manusförfattaren Malin Lagerlöf ändrat på alla namn, och en del annat, men Bianca Kronlöf övertygar fullt ut i huvudrollen Hanne och ingen kan missa vad Malin Lagerlöf vill ha sagt: Under pandemin gjorde vårdpersonalen ett jättejobb. I Sverige finns det privatägda vårdkoncerner som ger girigheten och cynismen ett ansikte.

ANNONS

Ella Lemhagen får pandemin att kännas avlägsen och dagsaktuell samtidigt. Minnen väcks plötsligt till liv.

När filmen, som utspelas 2020, inleds står Hanne på scenen. Hon är sångerska i ett halvpunkigt band som drar låten ”Så länge hjärtat slår”. Nästa morgon är Hanne tillbaka på äldreboendet Rönngården där hon jobbar som vårdbiträde. Verksamheten är lätt kaotisk, men vårdtagarna verkar vara nöjda med tillvaron.

I tv rapporteras det om Coronasmittan och att viruset är på väg mot Sverige. Detta ignorerar Rönngårdens ägare Senitus helt och hållet. När de boende börjar insjukna saknas munskydd, visir och handsprit. Smittade vårdtagare får vistas i samma rum som friska. Personalbristen är akut. De boende blir sjuka och dör en efter en.

Redan i ett tidigt skede påpekar Hanne den ohållbara situationen för enhetschefen Katrin (Liv Mjönes), men för henne är det viktigast att verksamheten inte överskrider budgeten.

Hanne ger sig inte utan åker till Senitus huvudkontor för att snacka med företagets vd (Adam Pålsson). Han vill inte ha något möte. Det är då som Hanne bestämmer sig för att kontakta Expressen.

Ella Lemhagen får pandemin att kännas avlägsen och dagsaktuell samtidigt. Minnen väcks plötsligt till liv. Allt detta började alltså för bara fyra år sedan.

Ämnet, som det inte gjorts någon svensk långfilm om tidigare, är viktigt. Om Lemhagen och Lagerlöf dragit ner på de sentimentala inslagen och skippat ett par onödigt mysiga rollfigurer hade ”Så länge hjärtat slår” blivit vassare, men kanske i dystraste laget för att locka publik.

ANNONS

Läs fler filmrecensioner på GP Kultur:

LÄS MER:Recension: ”Megalopolis” i regi av Francis Ford Coppola

LÄS MER:Recension: ”The green border” i regi av Agnieszka Holland

LÄS MER:Recension: ”The Substance” i regi av Coralie Fargeat

Titta också på:

”Norma Rae” (Martin Ritt, 1979)

”Erin Brockovich” (Steven Soderbergh, 2000)

”Contagion” (Steven Soderbergh, 2011)

Anmäl dig till vårt nyhetsbrev

GP:s kulturchef Johan Hilton tipsar om veckans snackisar, händelser och guidar dig till Göteborgs kulturliv.

För att anmäla dig till nyhetsbrevet behöver du ett digitalt konto, vilket är kostnadsfritt och ger dig flera fördelar. Följ instruktionerna och anmäl dig till nyhetsbrevet här.

ANNONS