”Vill du se något orimligt? Detta är kontraktet man i Örebro måste skriva på för att få medicin för adhd” skrev nyligen en kvinna på twitter och postade en bild av det dokument hon fått att skriva på för att hon skulle få ut sitt recept.
Det hon i kontraktet skulle förbinda sig till var bland annat att hon inte kunde få ut någon ny medicin om hon tappade bort den hon fått utskriven (det i sig något som gränsar till ren lyteskomik), att inte dricka någon alkohol, samt att ta medicin i max tre år.
LÄS MER:Elegi över en bjudbib
Eftersom kvinnan i fråga är rolig och välformulerad har hon också över 5000 följare och sålunda en stabil plattform. Mycket riktigt tog det hela också – med rätta! – hus i helvete. Svenska twittrare, inklusive jag själv, gjorde vad twittrare gör som allra bäst: vi rasade. Inom ett dygn låg nyheten uppe online på Dagens Medicin med ett citat från den ansvariga chefen som tog avstånd från det hela.
För att kräva godtyckliga motprestationer för vård – varför ska specifikt adhd-patienter avstå alkohol? – är orimligt, på samma vis som det hade varit orimligt att kräva av benbrottspatienter ska följa tallriksmodellen för att ha rätt till gips.
De som behöver dreven saknar plattformar
Tyvärr är det just de som skulle behöva ett rejält drev i ryggen som ofta saknar plattformen för att få igång ett. Ofta är nämligen både allmänhet och myndigheter rörande överens om att den som vill ha hjälp måste förtjäna den först. I alla fall så länge hon eller han är fattig.
Några exempel:
• Under fem år arbetade jag på Faktum och fick svara på ett oräkneligt antal mail från tidningsköpare som bekymrade sig över vad Faktumförsäljarna egentligen gjorde med sina pengar. ”Får man verkligen handla på systemet för pengar man tjänat på att sälja Faktum?” Att jag som anställd av samma tidning själv både nyttjade alkohol och tobak var det naturligtvis ingen som ifrågasatte.
• Det sedan decennier överväldigande motståndet mot sprutbyten. ”Varför lyssna på forskare och rädda liv, när man kan lyssna på sin inre moralist och låta bli?” har kommunpolitikerna i Göteborg konsekvent resonerat, fram tills regeringen överlämnade ansvaret för beslutet till sjukvården och de tvingades ändra sig för att inte tappa ansiktet.
• När Qjouren väst ansökte om pengar från kommunen för att kunna erbjuda en tillflykt i krissituationer även för kvinnor med missbruksproblematik, avslogs deras ansökan helt eftersom boendet naturligt nog inte kan garantera drogfrihet. Den som vill slippa stryk av sin partner bör naturligtvis bli nykter först.
LÄS MER: Kajsa Bergström-Feiff - Våga ha det fult hemma
Var är dreven? Var är de ansvariga cheferna som garanterar åtgärder inom ett dygn? Håll inte andan.
Tills vidare är den enda lösning jag kan se att vi tillsammans skrapar ihop åtminstone ett fyrasiffrigt antal sociala-medier-följare till alla utsatta, fattiga och hemlösa. Må bästa twitterdrev vinna.
