Göteborgiana
Hedenbratt och Cederhök lyste på många sätt
Den göteborgska humorn är varmare och mindre ironisk än den stockholmska eller rikssvenska. Om denna observation är åtminstone göteborgare överens. De flesta torde också vara överens om att denna allmänna utstrålning delvis är ett arv från både Sten-Åke Cederhök och Sonya Hedenbratt. De hade på var sitt håll gedigna karriärer både inom och utom humorn – Sonya Hedenbratt var en av Sveriges ledande jazzsångerskor, Sten-Åke Cederhök var i flera decennier revystjärna på Liseberg (samtidigt som han arbetade på Arbetsförmedlingen). Men när Cederhök och Hedenbratt i slutet av 1960-talet började samarbeta i tv-produktioner – framför allt ”Jubel i busken” fick den varma göteborgska och lagom småfräcka humorn ett stort rikssvenskt genombrott. På 1970-talet visade båda att de hade ett än bredare register. Cederhök kunde bära allvarligare roller, till exempel i en uppsättning av Ibsens ”Vildanden”, och Sonya Hedenbratt hade en roll i ”Fanny och Alexander”. Här ses de på en reklambild för ”Jubel i busken”. Året är 1968.
Göteborgiana
Nationalskaldens liv började med tystnad
Västligare göteborgare än Evert Taube – son till fyrmästare Carl Gunnar Taube på Vinga - kan ingen vara. Evert Taube föddes dock på Bryggaregatan vid Skeppsbron. Barnmorskan antog att han var dödfödd och lade honom på ett bord. Doktor Silverskiöld, som tillkallats för att skriva dödsattesten, såg dock att det var liv i pojken. Evert Taube var alltså intill döden tyst under sitt livs första minuter. Tystnad skulle inte prägla resten av hans liv. Och han var göteborgare, trots att Göteborg inte har särskilt stor plats i hans diktning. Det var naturligt att han 1966 – när han förvandlats från grammofonsångare till nationaldiktare – promoverades till hedersdoktor vid Göteborgs universitet. I samband med promotionen framhölls Taubes insatser som introduktör av medeltida provensalsk lyrik. Men det var naturligtvis egentligen visorna, dikterna och prosaböckerna som belönades – bland annat den charmerande självupptagna memoarboken om uppväxten på Vinga: ”Jag kommer av ett brusand’ hav”. Här ses Evert Taube på Lisebergs stora scen. Han är 71 år gammal. Han har luta och Panamahatt. Bilden är tagen den 2 augusti år 1961.
Göteborgiana
Dahlquist kom tvåa, men segrade ändå
Lasse Dahlquist framträder med Sven Tjuslings trio på Götaplatsen. Bilden är odaterad, men det är ingen djärv gissning konserten skedde vid Göteborgs 350-årsjubileum 1971. Inför jubileet arrangerades en musiktävling. Lasse Dahlquists bidrag ”Du är välkommen till Göteborg” har sedan dess fungerat som inofficiellt göteborgsk nationalsång – flitigt använt till allt från radiosignaturer till marschorkestrar. Mindre känt är att ”Du är välkommen till Göteborg” faktiskt bara kom tvåa. Segrare blev Thore Skogman. Ingen minns hans melodi.
Göteborgiana
Rosor och tistlar på Börsen
Konstföreningen håller vinterfest på Börsen den 2 mars 1895. Detta årliga evenemang var balsäsongens höjdpunkt för Göteborgssocieteten. Göteborgs Aftonblads utförliga referat den 4 mars 1895 lyckades nämna representanter för nästan hela den göteborgska eliten – inte minst alla unga fruar och giftasmogna döttrar som ställde upp i blomstertablåerna. Fru Fullerton-Carnegie var orkidé och fröknarna Sigrid Röhss och Beatrice Keiller var rosor. En fröken Agda Norin var tistel. En kapten Gobohm läste vers.
Referatet understryker också vad man anar när man ser bilden:
”Därpå tråddes dansen, som under den lifligaste och angenämaste stämning fortgick ända fram till 2-tiden.
Som bevis på hur ovanligt talrikt besökt balen var kunna vi nämna att till och med den rymliga Störa börssalen – säkerligen den största som finnes att tillgå i staden – knapp erbjöd tillräckligt svängrum, då dansen pågick som lifligast”.
Referatet understryker också vad man anar när man ser bilden:
”Därpå tråddes dansen, som under den lifligaste och angenämaste stämning fortgick ända fram till 2-tiden.
Som bevis på hur ovanligt talrikt besökt balen var kunna vi nämna att till och med den rymliga Störa börssalen – säkerligen den största som finnes att tillgå i staden – knapp erbjöd tillräckligt svängrum, då dansen pågick som lifligast”.
Göteborgiana
Ett litet hotellimperium
Grand Hotel Haglunds vinterträdgård år 1900, fotograferad av Aron Jonason. Grand Hotel Haglund var centralpunkten i hotellfamiljen Haglunds lilla hotell- och restaurangimperium som runt sekelskiftet, utöver Grand, omfattade Göta källare, Hotell Savoy och Trädgårdsföreningens restaurang. Grand Hotel Haglund var inte blott ståndsmässig övernattning för resande. Hotellet – framför allt restaurangen – var också en samlingspunkt för det välbärgade Göteborg. Här hölls möten och avtackningar. Här summerades framgångar. Här hölls högtidstal.
Text och bilder är framtagna inom ramen för ”Tidernas Göteborg” - ett samarbetsprojekt mellan bland annat Göteborgs Stadsmuseum och Göteborgs-Posten.
