Kompisen ”Mokke”, som också är en känd rappare, har fått ett åtal på sig om grovt narkotikabrott. Han ska överlämna sig själv till polisen. Några scener innan dess får vi se när Mokke spelar in en musikvideo på en gata i Gottsunda. Rapparen sjunger tillsammans med en drös maskerade killar som dansar i bakgrunden. Loran Batti erbjuder sig att skjutsa honom till anstalten.
I dokumentärfilmen ”G-21. Scener från Gottsunda” har Loran Batti med sig sin kamera överallt. På fester. På gatan. Han följer med i bilen när det hämtas väskor som gömts i skogen.
Loran Batti är uppväxt i Gottsunda, och många av de medverkande i filmen är hans barndomsvänner. Nästan alla ansikten är blurrade, vissa röster förvrängda. Många av dem är en del av den kriminella världen.
Loran Batti visste tidigt i livet att han ville göra en film om Gottsunda. Han hängde runt i förorten med sina vänner och började skriva om deras vardag.
Efter att ha utbildat sig i dokumentärfilm utkristalliserade sig idén successivt, och till slut kom han i kontakt med producenter som ville att han skulle göra en långfilm.
– Jag fattade först inte vad det innebar. Jag tänkte att jag skulle fixa det under sommaren. Och sen, ungefär tre och ett halvt år senare är vi här, säger Loran Batti.
Ville berätta om livet i Gottsunda
Gottsunda/Vallsätra i södra Uppsala har länge klassats som ett särskilt utsatt område, fram tills förra året då det halkade ner till ”riskområde”, den näst högsta nivån, på polisens lista. Loran Batti ville berätta om livet i Gottsunda, men filmen kom mer och mer att bli en existentiell rannsakan av honom själv. Loran Batti slits mellan en strävan att lämna Gottsunda bakom sig, och lojaliteten och kärleken till sina vänner som han inte längre kan relatera till. Slutresultatet är en poetisk film om liv, död och vänskap.
Filmen var krävande på många sätt, inte minst tärde den på Loran Battis privatliv och relationer. Ändå kände han sig nödgad att göra färdigt den.
– Ingen har gjort en sån här film, och jag behövde avsluta den. Det kändes också som att jag hade förorten på mina axlar på ett sätt och jag kände att jag måste göra det bra för dem som bor där. Det måste vara autentiskt för dem, de måste känna igen sig själva.
Viktigt för Loran Batti var att göra en angelägen film som erbjuder ett nytt perspektiv, säger han.
– Under processens gång utvecklades tanken att jag gör den för dem som bor där, men också för de utanför förorten för de vet ju inte hur det är. De följer bara media, eller krimserier, och de ser bara misär. Men de ser inte människorna bakom. För hur vi än vrider och vänder på det så är det människor. Det här är kanske den viktigaste filmen jag kommer göra i mitt liv. För den är så pass personlig och känns så angelägen just nu, säger Loran Batti.
Under öppenhjärtiga samtal vänner emellan blir det tydligt hur starka banden är till Gottsunda, hur lätt det är att fastna i kriminalitet när lojalitet väl knutits och hur omöjligt det kan bli att lämna.
Vad Loran Battis film kan lära samhället vet han inte, men han hoppas att den inbjuder till samtal.
– Det är som en karaktär i filmen, ”Björnen” säger, vad händer med alla de människor som inte känner sig välkomna eller hemma någonstans? Antingen hittar de en sport eller passion eller så hittar de varandra. De kan innebära att helt plötsligt är man gangster och inne i den världen. Jag hoppas att filmen öppnar för en diskussion där vi slutar säga vi och dem. För egentligen är vi alla ett vi, vi är alla svenskar. Förorterna är inte egna nationer eller stater.
Gör pjäs för Riksteatern
Just nu bor Loran Batti i Norsborg i Stockholm och jobbar med sin första pjäs på Riksteatern. Han berättar att det några dagar tidigare skett en bilsprängning precis i närheten av hans bostad.
– Det var en sjuk bild. Mina fönster är in mot innergården. Alla tittade ut, och vad ser jag? Jag ser mammor springa till platsen, de springer för de tror det är deras pojke som har råkat illa ut.
Scenen är snarlik en i Loran Battis film, där en pojke i högstadieåldern av misstag blir träffad av en kula i benet under en skjutning i Gottsunda. Mammorna tror att det värsta har hänt och rusar till platsen.
– Jag blev påmind om att det är mörkt. Du vet, hur mycket man än försöker så är det tyvärr så.
Vad man kan göra för att förbättra situationen vet han inte.
Samtidigt som Loran Battis nära relation till Gottsunda och filmens personer varit en fördel under processen, blev det också svårt att hålla en distans till innehållet.
– Det har självklart varit svårt för mig, som är från orten och som har tagit del av kulturen där. Att inte prata med polisen, inte filma, inte berätta något. Jag stöttar inte det tankesättet, men det finns i mitt DNA.
Visas på Way Out West
Att gå runt med kameran var hela tiden en stor ängslan för honom.
– Framförallt för att jag känner dem. Filmen är jätteblottande gentemot mig och min familj men också alla som är med i den. Så det har varit svårt emotionellt. Men nu börjar jag landa i det. Jag börjar förstå att jag är en egen person och en konstnär. Min uppgift är att undersöka sanningen, på ett sätt.
Loran Batti ville följa med och filma allt, och i många scener följer han också med in i den kriminella verksamheten.
– Under tiden tänker man inte så mycket på det. Det är efteråt, när man klipper, som man börjar rannsaka sig själv.
I början var Loran Batti mer färgad av vi och dem-tänket i Gottsunda och den ignoranta debatt han menar finns där. Men filmen har ändrat hur han förhåller sig till samhället och till sig själv. Gottsunda är kvar i honom men inte som förut.
– Jag kom fram till att jag inte längre är en del av den världen. Gottsunda är en del av mig, man jag kanske inte längre är en del av Gottsunda på samma sätt. Det är lite som Zlatan säger: ”Du kan ta mig från Rosengård, men aldrig Rosengård från mig.”
Lördagens visning på Way Out West är filmens första i Sverige och en slags smygpremiär. Den officiella biopremiären äger rum i september. Filmen kommer också visas på olika biografer i förorter runt om i Sverige, bland annat i Husby i Stockholm.
– Det är jättenervöst. Hur kommer de ta emot den? Fattar du? För då är det liksom den publiken som jag har porträtterat.
Loran Batti
Loran Batti har studerat dokumentärfilm på Ölands folkhögskola och gått på Biskops-Arnös folkhögskolas dramatikerlinje.
I höst gör han sin regidebut på Riksteatern med skolföreställningen ”Låt mig bara gå”.
”G-21. Scener från Gottsunda” visades på Copenhagen international documentary festival, där den mottog två special mentions.
Läs mer på GP kultur:
LÄS MER:Här är filmerna du inte ska missa på Way Out West
LÄS MER:Recension: Big Thief, Pustervik, tisdag
LÄS MER:Tarik Saleh avslutar sin Kairo-trilogi i Göteborg
Anmäl dig till Johan Hiltons nyhetsbrev:
GP:s kulturredaktion tipsar om veckans snackisar, händelser och guidar dig till Göteborgs kulturliv.
För att anmäla dig till nyhetsbrevet behöver du ett digitalt konto, vilket är kostnadsfritt och ger dig flera fördelar. Följ instruktionerna och anmäl dig till nyhetsbrevet här.
