När Barack Obama flyttade in där, i januari 2009, var det många som påminde om att Vita Huset, själva byggnaden, delvis hade byggts av slavar. Det påminde om såväl USA:s mörka historia, som om landets relativt unika förmåga att klättra över just sådana gamla trauman och börja skriva på nya kapitel i den amerikanska berättelsen.
Vid solnedgången började regnbågsfärgade strålkastare lysa upp Vita Husets mjölkvita fasad, så att den förvandlades till ett gigantiskt pride-monument, för att hedra att Högsta Domstolen tidigare på fredagen gjort samkönade äktenskap lagligt i samtliga delstater i USA.
Det är svårt att inte se dessa två historiska ögonblick som en del av samma berättelse. Dels handlar det om en flera århundraden lång, ihärdig strävan efter ett bättre USA – ett mer tolerant, mer inkluderande, mer jämlikt land, mindre i konflikt med de ideal som författades i självständighetsdeklarationen. A more perfect union, som Abraham Lincoln sade, och som Obama så ofta citerar. Men det är också en samtida berättelse, om en ganska drastisk expansion av rättigheter för minoriteter i USA, bara under det senaste decenniet. För tio år sedan var en klar majoritet i USA emot samkönade äktenskap. Nu är en klar majoritet för.
När Barack Obama höll sitt andra installationstal som president i januari 2013 pratade han om USA:s långsamma men till synes ostoppbara rörelse framåt, "från Seneca Falls, till Selma till Stonewall". Dessa tre geografiska platser markerade kampen för kvinnors rösträtt, medborgarrättsrörelsen i den amerikanska Södern och så till sist födelsen av den moderna gay rights-rörelsen, utanför gaybaren Stonewall Inn på nedre Manhattan, som ägde rum just den här veckan, 1969. Det är därför man i New York och många andra städer firar Pride-festivalen just den här helgen.
Av de tre grenar som utgör den amerikanska regeringen så var det dock varken Vita Huset, eller den alltmer hopplöst obstinata kongressen, som ledde utvecklingen när det gäller HBT-rättigheter, utan i stället var det Högsta Domstolen. Efter ett överraskande domslut sommaren 2013, som banade vägen för den snabba expansionen av antalet delstater som tillåter samkönade äktenskap, följde man nu upp med detta domslut som innebär att delstaterna inte längre kan förbjuda samkönade äktenskap. Redan vid lunchtid på fredagen började vi se bilder på 80-åriga par som, efter 50-60 år långa förhållanden, till slut kunde gifta sig i konservativa delstater som Kentucky och Texas. Det gräts på sociala medier.
Själv satt jag på ett flygplan tvärs över hela USA, från New York till Los Angeles, och konstaterade någonstans ovanför Arizona eller Utah att allt nedanför mig, varje centimeter av detta gigantiska land, nu har omfamnat den alldeles nyligen radikala idén att homosexuella amerikaner ska ha samma rättigheter som alla andra.
Barack Obama uppmärksammade själv denna humanistiska triumf med ett par korta, kärnfulla kommentar på fredagsmorgonen. Sedan flög han till Charleston, South Carolina, för att tala på begravningen av pastorn Clementa Pinckney, en av de nio personer som dödades i massakern av en vit makt-sympatisör i en kyrka där, förra veckan. Efter den ofattbara tragedin har det påbörjats ett nationellt samtal om Söderns historiska skuld mot svarta. Det är ingen slump att båda dessa samtal, om homosexuella och svarta som fullvärdiga människor, pågår samtidigt. USA rör sig framåt, lätt haltande.
