Sparkade Sverigedemokraterna trotjänaren David Lång för att han sjöng en rasistramsa eller för att ramsan fastnade på band?
Jag har nu grunnat över den frågan i flera dagar.
Bakgrunden är följande: På vakan efter SD:s valfiasko i söndags spelade discjockeyn en gammal partydänga som på senare tid har approprierats av tyska högerextremister (de sjunger ”Ausländer raus, Deutschland den Deutschen”, ut med utlänningarna, Tyskland åt tyskarna). Under tiden gjorde Expressen en intervju med partitoppen Richard Jomshof som Lång avbröt genom att fylleskråla nämnda dänga, varvid visst tumult uppstod.
Jag var inte där men uppfattade på avstånd att det hela hade viss smak av slutfesten i ”Torsk på Tallinn”, med Lång i rollen som Johan Rheborgs olycklige Magnus – han som muckar gräl och skriker ”Mr Kuk!” – och Jomshof som en sorts Percy Nilegård. Stämningen var ungefär densamma, ganska tragisk, lite rolig.
Men vad var det egentligen Lång gjorde som var så fruktansvärt? Visst, högerextrema slagord klingar särskilt illa på tyska. Men utlänningar ut, eller i varje fall inte in, har samtidigt varit SD-politik i över 30 år. Sången Lång sjöng är i praktiken en varudeklaration.
Framför allt bör man inte säga det mellan skål och drink, åtminstone inte om någon bandar.
Var problemet i själva verket ”det allmänt dräggiga beteendet”, som en annan partitopp, Martin Kinnunen, sa i SVT:s Agenda (10/6)? Kanske, men låten spelades trots allt på valvakan och Lång var enligt vittnen inte den enda som sjöng.
Möjligen rågades måttet när Lång försökte roffa åt sig Expressens mikrofon?
Helt klart spelar det in att han inte hör till partiets innersta krets. De klarar sig alltid.
Men det finns en till och intressantare och förmodligen bättre förklaring. Den rör formfrågan, kan man säga. Det viktiga är inte vad som sägs, men hur det sägs. Framför allt bör man inte säga det mellan skål och drink, åtminstone inte om någon bandar. Sprängverkan blir då mycket stor, även om det man säger inte skiljer sig så mycket från vad man yttrar öppet. (Jomshof till exempel säger grövre saker i sociala medier ungefär en gång i veckan.)
Det har med dramaturgin att göra. I underhållningsdemokratin med sitt oupphörliga nyhetsflöde och sina Instagrampolitiker blir alla blaserade. Bara en dold kamera eller mikrofon piggar upp på riktigt. Donald Trump i USA är ett lysande exempel. Han har gjort den offentliga gränslösheten till dygd och försökt välta demokratin, men var egentligen bara nära att trilla dit när han på band skröt om att ta kvinnor på murran.
Antagligen är en till sådan hemlig inspelning – det ska tydligen finnas en där han säger n-ordet – det enda som kan få honom på fall nu också.
Förklaringen är denna: Demokratin dör inte i mörker, som Washington Post och därför DN hävdar, utan av allmän uttråkning, som statsvetaren Francis Fukuyama var inne på i en essä häromdagen. Och David Långs bedrift att bokstavligen rasistskråla sig in i en Expressen-intervju i helgen var om ingenting annat så i varje fall ganska roligt.
Läs mer i GP:
LÄS MER:Det här är "Ausländer raus"-låten
LÄS MER:SD:s ledning i möte: Behöver se oss själva i spegeln
LÄS MER:SD:s David Lång lämnar – efter rasistisk sång
Anmäl dig till Johan Hiltons nyhetsbrev
GP:s kulturredaktion tipsar om veckans snackisar, händelser och guidar dig till Göteborgs kulturliv.
För att anmäla dig till nyhetsbrevet behöver du ett digitalt konto, vilket är kostnadsfritt och ger dig flera fördelar. Följ instruktionerna och anmäl dig till nyhetsbrevet här.
