Under vintern och våren har vi göteborgare sett bussarna tapetseras med reklam för en av stadens musikaliska stjärnskott, C.Gambino. Artisten, som uppträtt maskerad och enbart under sitt artistnamn, föddes 1998 och kom med sitt första album 2022. Du har kanske hört hans mjuka, djupa röst och mumlande melodier, inte sällan producerade av stadens egen Oscar Chase, i låtar som ”Automatic”.
För en månad sedan tilldelades C.Gambino en grammis i kategorin Årets hiphop, och så sent som förra veckan släppte han en låt, ”Sista Gång”. Då skrev han på sina sociala medier: ”Sista låten Sista Gång”. Och så blev det tyvärr.
För på kvällen den 4 juni sköts samma artist till döds i ett garage i Hisings Backa nära sin bostad. Han blev 26 år gammal.
Därmed har ännu en av Sveriges stora rappare blivit mördad. Men det är också bara såhär: därmed har ännu ett människoliv skördats. En ung man är död.
Det är förfärligt. Mina tankar går till hans nära och anhöriga.
När Einár sköts till döds i oktober 2021 satt jag här vid samma köksbord i samma lägenhet på Hisingen och grät. Sedan dess har mycket hänt. Inte mycket till det bättre.
Förundersökningen om kidnappningen av Einár våren 2020 som bland annat orkestrerades genom den krypterade tjänsten Encrochat, hackad av polisen, gav en unik inblick i ett helt ekosystem av våld, hot, kriminalitet och oheliga allianser.
Sedan dess har vi sett det breda ut sig över landet, i realtid. Skottlossningar, sprängningar, urskillningslöst dödande även av anhöriga och allt yngre utförare. Och alltfler offer. En förödande dominoeffekt. Allt medan ledarna ofta befinner sig på behörigt avstånd utomlands.
Här i Göteborg tycks gängkonflikterna gå i vågor. Att vissa är ärvda gör ingenting lättare.
Det är inte musikens fel om rapparen rånar en kiosk, för att hårdra min tes. Och det vill jag fortfarande hävda.
Själv har jag som kulturskribent skrivit otaliga texter i olika medier om gangsterrap och försvarat både musik och artister. Det är inte musikens fel om rapparen rånar en kiosk, för att hårdra min tes. Och det vill jag fortfarande hävda.
Många har kallat musiken för våldsförhärligande. Men den som inte förmår uppfatta det djupt tragiska anslaget och melankoliska grundtonen i musik och texter måste vara tondöv på alla plan.
Andra journalister, som prisade Diamant Salihu med sina böcker ”Tills alla dör” och ”När ingen lyssnar”, och Emil Arvidson med förra årets bok ”Svensk gangsterrap”, har fokuserat på andra aspekter av musiken. Deras reportage har skildrat en social och medial verklighet där musik och sociala medier har en viktig funktion, precis som Forrest Stuart visade i boken ”Äkta” om gängkultur och Chicago drill.
C.Gambino gav inga tydliga signaler av att han var vare sig kriminell eller kopplad till något nätverk, och jag vill avhålla mig från vidare spekulationer. För mig var han en begåvad artist med en röst som kändes hårresande nära. Jag ska medge att hans version av Eminems och Didos Stan – listettan ”Svar” med 13 miljoner streams på Spotify – ger mig krupp, men låtar som ”Automatic”, ”G63” och hela hans collab med 23 ligger mig mycket varmt om hjärtat. För att inte tala om låten ”Mentalité” med franska Baby Gang.
En vän skriver till mig: ”Det känns så jävla märkligt att leva i ett av världens mest utvecklade länder där vi förlorar våra största begåvningar på grund av skjutningar som dödsorsak men pga ett samhälle som inte förmår organisera sig och ta tag i den skit som måste tas tag i”.
Alltså: skjutningar som dödsorsak men ett samhälle som står handfallet inför våldet. Men också, naturligtvis, den sociala misär, rasism och segregering som ligger bakom.
Vi har en sittande regering som har hårdare tag som sin patentlösning och rasismen som sin (knappt dolda) undertext. Dag efter dag signalerar man att vissa människor och vissa liv är mindre värda än andra – och har inte ens vett att skämmas.
Och den vidriga samtalston som råder i Flashbacktråden om mordet på C.Gambino, där rasistiska troll skyller dådet på att vi en gång ”öppnade våra hjärtan” 2015, säger mer än tusen ord. Förut uppfattade jag den som extrem – men i dag skiljer den sig ärligt talat inte nämnvärt från många folkvalda politiker och den allmänt utbredda högerpopulism som tycks vädra morgonluft överallt i Europa.
Men såhär är det: ännu en ung man har dödats. C.Gambino var i början av en mycket lovande karriär – men han var också bara en människa.
Hans död är en stor tragedi. Må han vila i frid.
Läs mer i GP:
LÄS MER:Rapparen C Gambino skjuten till döds
LÄS MER:Makabra ändringen på Wikipedia kort efter mordet på C.Gambino
LÄS MER:Experterna förklarar: Det här är rapparen C.Gambino
Anmäl dig till vårt nyhetsbrev
GP:s kulturredaktion tipsar om veckans snackisar, händelser och guidar dig till Göteborgs kulturliv.
För att anmäla dig till nyhetsbrevet behöver du ett digitalt konto, vilket är kostnadsfritt och ger dig flera fördelar. Följ instruktionerna och anmäl dig till nyhetsbrevet här.
