Det är debattkväll i USA och Donald Trump är på tv: “Bebisen föds. Mamman har ett möte med läkaren. De tar hand om barnet. De lindar barnet jättevackert. Och sedan bestämmer mamman och läkaren om de ska avrätta barnet.”
Innan debatten har jag och killen varit på Kukje Supermarket och inhandlat koreansk mat till middag, japchae-nudlar, kimchi fried rice och bräserad revbensstek som jag slafsar i mig framför teven samtidigt som jag antecknar.
Jag skriver: “Trump hävdar att läkare avrättar bebisar”, “Trump berättar att haitiska invandrare i Springfield, Ohio äter hundar och katter”, ”Trump säger att Kamala Harris är marxist”, “Trump hävdar att Kamala Harris utför ’transgender operations’ på illegala invandrare som sitter i fängelse”.
Med andra ord går debatten som väntat. Det spelar ingen roll att moderatorerna faktagranskar Trump i realtid och dementerar de värsta lögnerna, det blir del av showen.
På andra sidan har vi Kamala, som genom att inte vara varken Biden eller Trump, hittills i sin presidentvalskampanj blivit en projektionsyta för politiska möjligheter bortom de som de gamla männen erbjudit. Men kvällen till ära låter hon exakt som en Biden utan åldersdemens. Hon stödjer Israel. Hon har ingenting emot fracking. Kamala Harris vill anställa 1500 nya gränsvakter för att hålla ute papperslösa invandrare. Faktum är att hon älskar militären mer än vad Trump gör och att hon som president minsann skulle vara mycket aggressivare mot Kina och Ryssland.
Om vi tillåtits att drömma i några månader om att det här valet skulle kunna leda till politisk förändring, så dör den drömmen under kvällen.
Om vi tillåtits att drömma i några månader om att det här valet skulle kunna leda till politisk förändring, så dör den drömmen under kvällen. Strategerna runt Kamala Harris har drillat i henne att det enda sättet att vinna röster i de få delstater som avgör valet är att attackera Trump från höger. Det var även Bidens strategi och ju tydligare Kamala blivit som kandidat, desto mindre har hennes övertag i opinionsundersökningarna blivit.
Men hjälp är på väg: I ett inlägg på Instagram tajmat till precis efter debatten berättar Taylor Swift för sina 283 miljoner följare att hon bestämt sig för att rösta på Kamala Harris i november. Inlägget kommer efter att Taylor Swift kritiserats på sociala medier för sin vänskap med Brittany Mahomes. Brittany Mahomes är gift med Patrick Mahome som spelar i samma amerikanska fotbollslag som Taylor Swifts kille Travis Kelce. Taylor och Brittany fotograferades när de kramade varandra under US Open och snart hade internet tagit reda på att Taylor Mahomes lajkat inlägg som tydde på att hon stödde Trump och liberala swifties var förtvivlade.
Att använda presidentvalsdebatten som pr-strategi för sitt eget varumärke är en perfekt metafor för hur cynisk och kalkylerad amerikansk politik på riksplanet är. Signaler övertrumfar substans, retorik politik, varumärke ideologi.
Morgonen efter debatten lyssnar vi på NPR i bilen på väg till jobbet. De intervjuar en svart kvinna som står i valet mellan att rösta på Trump, en kandidat för ett tredje parti och sofflocket. ”Jag vet att svarta vanligtvis rösta på demokraterna men det har inte givit några resultat. Mitt liv förändras inte beroende på vem som sitter vid makten.”
På X skriver någon annan: ”Jag önskar att jag kunde rösta på den Kamala Harris som Donald Trump tror att hon är”.
Den Kamala Harris ställer tyvärr inte upp i presidentvalet.
Läs mer i GP Kultur:
LÄS MER:För unga är Trump och Biden lika goda kålsupare
LÄS MER:Swift drar hundratusentals till väljarsajt
LÄS MER:Harris fick ner Trump i försvarsställning i debatten
Anmäl dig till vårt nyhetsbrev
GP:s kulturredaktion tipsar om veckans snackisar, händelser och guidar dig till Göteborgs kulturliv.
För att anmäla dig till nyhetsbrevet behöver du ett digitalt konto, vilket är kostnadsfritt och ger dig flera fördelar. Följ instruktionerna och anmäl dig till nyhetsbrevet här.
