Nevvens nya grupputställning lyfter tre konstnärer där det skulpturala draget står som gemensam nämnare, trots väldigt olika uttryck. Varje konstnär visar tre verk var. Resultatet är en mjuk vals mellan tre parter med plötsliga lyft och piruetter.
Olof Marsja har de senaste åren rönt stor kritisk framgång. Han mottog förra året Stenastiftelsens kulturstipendium. Och på Nevven får vi ta del av helt nya verk. Två huvuden i glas sticker ut från väggen. Som ett slags gotisk vattenkastare, fast nordisk och nutida i stället. Just ansiktet, eller masken, har länge varit en återkommande komponent hos Marsja. Detsamma gäller hans skulpturer – filurer med blommor till huvud, insvepta i samisk dräkt.
Genom Marsja stiftar man närmare bekantskap med Duodji, det samiska slöjdhantverket. Konstnären angriper både fördomar och traditioner genom sitt formspråk. Verket ”Ah vår!” står exempelvis stadigt på sina sköra, framsnidade träfötter och breder ut armarna av renhorn som för att säga ”här är jag” medan den sträcker en bräcklig glashals allt högre.
Fanny Hellgrens utomjordiska skapelser i resin och sand blir ett abstrakt landskap runt de andra verken. Hennes skulpturer får det att snurra i huvudet. De skiftar hela tiden i nyans och kontur beroende på var du befinner dig i rummet. ”Oceans of Time” kan bli en sköld eller en hel planet, medan verket ”Beginner’s Mind” glimmar likt sand under krusat vatten. Hon skapar ett taktilt djup som suger in en i hypnos.
Knappt förankrade i Nevvens lilla vita kub svävar de snarare fritt i salen.
Den tredje konstnären är Ronya Hirsma, verksam i Helsingfors. Hennes fotografier tar också skulpturala former inuti bildrummet. Fotona visas här på rad. Färgerna vi möter där återkommer i alla konstnärers verk. Den grönblå tonen i glas, vatten, sand, en röd nagel, ett rött band, röd jord. Det är snyggt fångat. Hirsmas fotografier kryper långsamt under huden, framförallt i verket från serien ”Second guessing sentence” där hon har fångat ett stormigt hav i ett badkar.
Såg man Göteborgs konsthalls utställning ”Jag föreställer mig ett hem” förra året känner man förhoppningsvis också igen kombinationen av Fanny Hellgren och Olof Marjsa. Båda visades även där precis invid varandra. Deras respektive uttryck skapar både kontrast och synergi. Något som förhöjs ytterligare av Ronya Hirsmas stora, blanka fotografier.
En utställning kan vara välkomponerad på många vis. Förutom att visa tre samtida och spännande konstnärskap i ropet, reagerar jag på hur sofistikerat konstverken placerats rent fysiskt. Knappt förankrade i Nevvens lilla vita kub svävar de snarare fritt i salen. Det är, som min mamma hade sagt, läckert.
Läs mer i GP Kultur:
LÄS MER:Recension: ”(på) gränsen” på Röda sten
LÄS MER:Recension: ”Ilon Wiklands bildvärldar” på Göteborgs konstmuseum
LÄS MER:Därför sågas Kung Charles nya porträtt
Anmäl dig till Johan Hiltons nyhetsbrev
GP:s kulturredaktion tipsar om veckans snackisar, händelser och guidar dig till Göteborgs kulturliv.
För att anmäla dig till nyhetsbrevet behöver du ett digitalt konto, vilket är kostnadsfritt och ger dig flera fördelar. Följ instruktionerna och anmäl dig till nyhetsbrevet här.
