Recension: Nug på 3:e Våningen

Gatukonstnären Nugs första separatutställning i Göteborg får GP:s Sara Arvidsson att fantisera om platser utanför gallerirummet. Samtidigt saknar hon det riskabelt gränslösa.

ANNONS

För femton år sedan blev den dåvarande kulturministern Lena Adelsohn Liljeroth rasande. Det var ett videoverk av konstfackstudenten Nug (Magnus Gustafsson), där han syns bomba en tunnelbanevagn med graffiti, som utlöste ilskan. Det var en banal reaktion och jag minns att jag skrattade. Idag hade jag nog blivit mer bekymrad – det råder inflation på politiker som vill styra kulturyttringar på ett olyckligt sätt.

I jämförelse med den gamla händelsen är Nugs första separatutställning i Göteborg inte särskilt provocerande. Väggarna på 3:e Våningen har lämnats vita och allt är i sin ordning.

Men jag lägger snart märke till att hans stora målningar i svartvita och rostiga kulörer har en speciell dragningskraft. Allra helst om de betraktas på olämpligt nära håll. När jag befinner mig några centimeter ifrån dem kan jag i alla fall fantisera om platser som inte är lika konventionella som den skinande utställningslokalen.

ANNONS

Nugs konst framstår på det stora hela som otroligt modernistisk och elegant när den placeras i ett sådant här sammanhang.

Den som mot förmodan inte känner till Nugs gatukonstbakgrund och inte ser att hans arbeten är utförda i sprayfärg, hade nog kunnat få för sig att de är gjorda av någon abstrakt expressionist från 1900-talets mitt. Konstnären Cy Twombly spökar i en lång målning som har fått en central plats. Mot en svart fond, som påminner om en griffeltavla, avtecknar sig kritvita streck i rytmiska bågar. Ett slags uppluckrade signaturer eller graffititags.

Nugs konst framstår på det stora hela som otroligt modernistisk och elegant när den placeras i ett sådant här sammanhang. Personligen blir jag mer uppspelt av att se videodokumentationerna av hans måleriperformance, men de finns inte med. I dem ramlar han runt likt en häpnadsväckande guttaperkaboll klädd helt i svart. Det går inte att slita blicken från väggarna som han väljer att ”besudla”.

Något är dock säkert: den här utställningen lär inte väcka skräck hos några lättretliga societetsdamer. De kan vara alldeles säkra på att det är konst och inte vandalism som de ser. Verken är ju för guds skull fyrkantiga.

Läs mer i GP Kultur:

LÄS MER:Recension: ”Alternativ retrospektiv” med Annika Elisabeth von Hausswolff

LÄS MER:Röda Sten konsthall | Mynningsladdare

LÄS MER:Falkholt har levt för graffitin

Anmäl dig till vårt nyhetsbrev

GP:s kulturredaktion tipsar om veckans snackisar, händelser och guidar dig till Göteborgs kulturliv.

För att anmäla dig till nyhetsbrevet behöver du ett digitalt konto, vilket är kostnadsfritt och ger dig flera fördelar. Följ instruktionerna och anmäl dig till nyhetsbrevet här.

ANNONS