Examensutställningar är alltid intressanta att ta del av, även om de bitvis kan uttrycka osäkerhet. Personligen ser jag inte detta vankelmod som en brist, den är att föredra framför rutinartad professionalism vilken dag som helst. En varningsklocka borde ringa närhelst en konstnär blir alltför säker på sig själv och spottar ur sig standardiserade verk.
Examensutställningen med kandidateleverna vid HDK-Valand, som kan ses på Konstepidemin, gör mig lycklig. Verken tycks varken ha producerats för att göra betraktaren eller läraren tillfreds. Utställningstiteln syftar på skärningspunkten i ett koordinationssystem, en punkt där olika fenomen korsas.
Examensutställningen med kandidateleverna vid HDK-Valand, som kan ses på Konstepidemin, gör mig lycklig. Verken tycks varken ha producerats för att göra betraktaren eller läraren tillfreds.
Ett verk som till en början ter sig outhärdligt deprimerande är Oskar Wikströms fascinerande installation ”A4”. I det lilla inglasade rummet på Epidemins galleri har väggarna täckts med papper från olika myndigheter, tågbiljetter och gratulationsbrev. Jag upptäcker efter ett tag att de är tecknade i blyerts. Varje bokstav, siffra eller kolumn blir organiskt mjuk, böjlig. På ett bord ligger ytterligare en trave med A4-papper, denna gång sammanfogade till en bok. Sidorna innehåller inte blyertsteckningar utan svartvita bilder som ser ut som att de gjorts i en kopiator. Här har de tråkiga byråkratiska dokumenten förvandlats till trasiga bilder som för tankarna till måleriska abstraktioner eller ett punkigt fanzin. Kontorslandskapets sensmoral har trasats samman helt och hållet. Den torra och kyliga byråkratin förmänskligas på ett både hoppingivande och skräckinjagande sätt.
Moa Hjärtström och Runa Rosgaard har båda inspirerats av de rika mytbildningarna kring skogen. Hjärtström refererar i en video och skulpturala objekt till skogsrået, ett okontrollerbart och kvinnligt väsen, som har blivit utrotningshotat på grund av de pengahungrande skogsbolagspamparna framfart. Rosgaard poängterar människans appropriering av vildmarken i en skrotig skulptur och ett videoverk där hon utövar cosplay. Hon verkar inte ha tagit intryck av den prudentliga cottagecore-trenden, som växte sig stor för några år sedan, utan gräver ned sig i den mossiga myllan, farlig och välsminkad. En femme fatale. Att närma sig naturen, utan några konstfärdiga föreställningar, verkar svårare än någonsin.
Nathalie Bilan och Alva Qui Törnqvist arbetar i olika medier och utgår från mellanförskapet och rotlösheten som många invandrare, eller barn till invandrare, har erfarenhet av. Charlie Vince Jakobssons anslående monokrommålningar i olja uttrycker också en känsla av att inte höra hemma och att pressas samman i ett syrefattigt system. De har placerats i en skulptural formation och går att se nere i det karga Bergrummet. Linnea Frisks akvarellbaserade animation glider också mellan olika rum, i detta fall två berusande platser: en bar och en gränslös rymd. Den tunna linjen mellan verklighet och fantasi har brustit.
Det mest egensinniga verket har producerats av Elisabet Landin och heter ”De mänskliga rättigheterna omfattar inte mig – om att inte platsa på den svenska arbetsmarknaden”. Föremål som hon har funnit på promenader har arrangerats utomhus på en gräsplätt. Buckliga brickor har ställts i en gravstensliknande rad, en rostig kedja har lagts på marken och skapar en tillfällig ärrbildning och en spindelvävsliknande skepnad har placerats på en gammal trästol. Hennes processbaserade konst tar ingen som helst hänsyn till konvenansen. Både hård och skört trevande. Verket fungerar som ett slags syntes av denna såväl tillåtande som bångstyriga utställning.
Läs mer i GP Kultur:
LÄS MER:Recension: Christer Strömholm, Anders Petersen och JH Engström på Galleri Hammarén
LÄS MER:Recension: HDK-Valand –”Biting my tongue” på Göteborgs konsthall
LÄS MER:Recension: HDK-Valand – ”Stirrar in i solen tills den blir lila” på Röda sten
Anmäl dig till vårt nyhetsbrev
GP:s kulturredaktion tipsar om veckans snackisar, händelser och guidar dig till Göteborgs kulturliv.
För att anmäla dig till nyhetsbrevet behöver du ett digitalt konto, vilket är kostnadsfritt och ger dig flera fördelar. Följ instruktionerna och anmäl dig till nyhetsbrevet här.
