Oktobernumret av den brittiska konsttidskriften Frieze ställer frågan om hur konsten förändrats de senaste fyrtio åren. En enkät har skickats ut till 33 konstnärer, samlare, kritiker, kuratorer, akademiker och gallerister. De ger förstås inget unisont svar, men många noterar ett slags industrialisering av konstlivet (till exempel biennalerna) där konstnärerna blivit duktiga karriärister som lånar mycket ur det förflutna. Och det är ingen överraskning att framför allt de amerikanska enkätdeltagarna kommenterar den ökade kommersialiseringen av konsten. Visserligen noteras det att konsten globaliserats, demokratiserats och blivit mer könsjämlik. Men det råder en ganska dyster stämning över svaren.
Det enda man kan säga med säkerhet är att det faktum att Frieze, som har en stark position i konstvärlden, ställer frågan är ett uttryck för den osäkerhet som råder. Å ena sidan dominerar konstmarknaden mer än på länge. Å andra sidan väger den objektslösa, kritiska och konceptuella konsten tungt i många större kurerade sammanhang. Tänk till exempel på Göteborgsbiennalen. Man kan fråga sig om någon av dessa riktningar kommer att segra eller om samtidskonsten spricker i mitten? Eller kanske händer något helt nytt?
Mest positiv är Hans Ulrich Obrist, kurator vid Musée d'Art Moderne de la ville de Paris. Det är inte så konstigt eftersom han är en av de starkast lysande kuratorstjärnorna bakom de senaste decenniets internationella konstliv. Han svarar också som det ankommer en cool stjärna: The ocean never dries. Också Mark Godfrey, skribent och konstskolelärare i London, anstränger sig i en essä för att se positivt på samtidskonsten, men han lyckas inte helt. Han kan inte låta bli att uppmana läsaren att räkna antalet annonsidor i Frieze. De utgör 144 sidor av det 232 sidor tjocka numret.
