Sommaren 2023 samlades eritreaner från hela världen i Stockholm för att protestera mot den fascistiska regimen i Eritrea. I samma stad tilläts regimens anhängare hålla en ”kulturfestival”, där pengar samlades in till förmån för dess ledare. Pengar som används till det fortsatta förtrycket av Eritreas invånare, av en regim som tycks komma undan med aktiviteter som man inte hade accepterat om förtryckarna hade varit vita svenskar.
Jag är trött på den svenska blåögdheten, naiviteten, godtrogenheten. Trött, trött, trött. Inte minst är jag trött att leva sida vid sida med mina förtryckare.
Stockholms stad skulle alltså kunna säga nej till att hyra ut marken på Järvafältet detta år, i synnerhet Socialdemokraterna som har makten att kunna dra tillbaka tillståndet och vars finansborgarråd Karin Wanngård (S) i mars sa till Aftonbladet att hon ”fördömer den eritreanska diktaturen och tar det här på största allvar”.
Men nu är vi här, och jag är tvungen att skriva detta. Årets Eritreafestival har fått grönt ljus, och kommer att hållas mellan den 25 och 28 juli. Visst, det finns föreningsfrihet, man får samlas, man får tycka vad man vill. Sverige är inte en auktoritär stat. Här får människor, oavsett härkomst, religion och bakgrund samla sig och fritt göra vad de vill inom lagens ramar. Det är det jag älskar med Sverige. Att den friheten finns för alla att ta del av.
Men jag undrar: hade Stockholm stad hyrt ut marken till fascister, Putinanhängare, islamister, förintelseförnekare, eller andra grupper som är så extrema att de inte tycker att vissa människor ska få existera?
Det är i sin enkelhet en failed state
För det är precis en sådan regim som denna festival göder ekonomiskt varje år. En regim som sedan jag föddes 1993 inte haft öppna val, som har fängslat inte bara oppositionella utan också journalister, frireligiösa grupper, intellektuella, kulturarbetare, poeter, författare och konstnärer. En regim som fängslar alla som utmanar status quo. Min egen pappa har suttit fängslad där i 22 år nu.
Därför är landet också ett av världens fattigaste, mest slutna länder. Afrikas Nordkorea. Det är inte konstigt att flyktingar från Eritrea är bland de högsta i antal efter flyktingar från Afghanistan och Syrien, trots att landet inte drabbats av inbördeskrig.
Eritrea saknar fungerande utbildnings- och sjukvårdssystem. Vatten och mat delas ut som ransoner och det finns ingen adekvat infrastruktur. Det är i sin enkelhet en failed state, en stat som har misslyckats med sina grundläggande uppgifter, så som upprätthållandet av ett rättvist och fungerande rättsväsende, öppna och fria medier och en fungerande ekonomi.
I stället för att lägga resurser på att lösa landets stora utmaningar tvingar regimen alla som fyllt 16 att göra militärtjänst – på obestämd tid. Vittnen har berättat om en inhuman organisation med både fysiskt, psykiskt och sexuellt våld.
Black lives matter, sa man 2020. Jag är förvånad över att de eritreaner som innehar maktställning i det svenska samhället inte säger ett knyst om situationen i Eritrea. Det är hyckleri.
Läs mer i GP Kultur:
LÄS MER:Låt Dawit Isaak och Gui Minhai få var sitt konstverk
LÄS MER:Betlehem Isaak: Konsekvens av 30 års förtryck
LÄS MER:20 år sedan Dawit Isaak fängslades
Anmäl dig till Johan Hiltons nyhetsbrev
GP:s kulturredaktion tipsar om veckans snackisar, händelser och guidar dig till Göteborgs kulturliv.
För att anmäla dig till nyhetsbrevet behöver du ett digitalt konto, vilket är kostnadsfritt och ger dig flera fördelar. Följ instruktionerna och anmäl dig till nyhetsbrevet här.
