Årets bokmässa i Göteborg har tema Rymden. Det återstår att se hur nyanserade samtalen blir, men jag vill uppmana alla besökare att sätta på sig propagandaglasögonen. Det kan vara bra att ha tänkt igenom ett svar ifall någon frågar om du vill följa med till Mars.
Jag minns när jag var barn och såg en blinkande stjärna som rörde sig snabbt över natthimlen. En satellit, sa mamma. De var lika ovanliga som fallande stjärnor och jag intalade mig själv att jag fick önska mig något. Men jag skulle inte önskat mig MTV och parabol-tv, som mina kompisar hade. Jag skulle önskat att jag aldrig mer fick se en parabol-tv.
Vi har gjort oss beroende av satelliter i våra dagliga liv på samma sätt som industrialiseringen gjort oss beroende av olja – med klimatkrisen som följd. De största aktörerna är kommersiella bolag som ägs av ”the one percent”. Och som nyttjas av ”the ten percent”. De tio rikaste procenten jag själv ingår i – och resten av Sverige. De vars beteenden och begär härstammar från kolonialismen och den industriella revolutionen. Vi vet vilka vi är och nu gör vi det igen. Förstör. DN (12/10/23) rapporterar om bolag som ansökt om att skjuta upp över en miljon satelliter och forskare varnar för att satelliterna kan ”skapa säkerhetsrisker i rymden och störa ut forskning”.
Är satellituppskjutningar ett första steg i att kolonisera rymden? I en artikel i Nature Astronomy (2020:4) skriver forskare att takten – och på vilket sätt – vi ockuperar rymden riskerar att upprepa kolonialismens misstag. De beskriver också det som jag som barn såg första tecknen på, men inte förstod innebörden av: satelliterna förändrar natthimlen. Rymdboomen stör inte bara astronomiforskningen, utan undergräver också den existentiella mänskliga rättigheten att titta upp på stjärnhimlen.
Mängden satelliter förstör även rymdmiljön. Om en satellit tappar kontakten med jorden innan den slutat fungera går den inte att flytta. Den blir rymdskrot. Det är inte bara på jorden som sopbergen växer. Rymdforskaren Torbjörn Sundberg säger till Forskning & Framsteg (10/2/22) angående rymdskrot att ”gör vi inte rätt nu riskerar vi att inte kunna utnyttja rymden i framtiden”. För visst vill vi kunna utnyttja rymden?
Kommer vi ta springnota till rymden för att slippa betala priset för miljöförstöringen på jorden?
Satelliter är inte bara av ondo. I klimatforskningen går de inte att vara utan. Och idéhistorikern Staffan Bergwik, som ska ingå i ett panelsamtal på årets bokmässa, skriver i sin bok Terranauterna om ”överblickseffekten” – ytterligare en aspekt som inte ska underskattas. När de första astronauterna fick uppleva överblicksperspektivet på jorden utifrån rymden, och när de första satellitbilderna kommunicerades till allmänheten, skedde ett skifte i medvetandet: ”Den drabbade insåg att vår planet är en skör värld, skyddad av en livgivande men papperstunn atmosfär i ett ogästvänligt universum.”
Hur låter retoriken idag kring det som då var det ”ogästvänliga universum”? Är det verkligen universum som är ogästvänligt? I en SR-intervju (27/3) säger den svenska astronauten Marcus Wandt: ”Jag har sett jorden från rymden, men jag har också sett rymden från rymden. Det gör att det känns som en verklig plats.” Överblicken omfattar nu även rymden. Med den pågående rymdpropagandan tror jag att det sker ett annat skifte i folks medvetande: universum kan göras gästvänligt nu när planeten blir mer ogästvänlig. I Bokmässans seminarieprogram konstateras att ”rymdåldern är här på riktigt” och det kommer hållas ett samtal om hur vi kan ”komma överens om hur ett liv i rymden ska bli bra för så många som möjligt”.
Kommer vi ta springnota till rymden för att slippa betala priset för miljöförstöringen på jorden?
Vi är mitt i en ny kapplöpning där nationer tävlar om att komma först med en mer permanent närvaro på månen. Det pågår experiment om hur man ska kunna vistas på andra himlakroppar utan att kroppen påverkas. Wandt var försökskanin för just sådan forskning under sin resa till ISS i vintras. Det är alltså inte nyfikenhetsdriven astronomiforskning om kosmos otroliga fenomen som Wandt håller på med. Sådan forskning bedrivs genom att titta upp mot natthimlen. Från jorden. Eller från de satelliter som snart är utkonkurrerade av kommersiella aktörer.
På bokmässan får vi höra både Marcus Wandt och Christer Fuglesang i ett samtal kring varför bemannad rymdfart är viktigt. Redan i ett DN-reportage från förra året säger Fuglesang att det handlar om att utveckla en förståelse för vad som finns och hur vi kan “utnyttja det för att bygga det vi behöver” för att åka till Mars, vilket Nasa har som uttalat mål. Där kom det där ordet igen: utnyttja.
Det är inte enbart Nasa som vill till Mars. Och det är inte enbart nationer som löper i kapp. Det är också privata företag såsom Virgin Galactic, Blue Origin och Elon Musk-ägda SpaceX. Musk vill att vi ska bli en ”multi-planet species” och kolonisera Mars för mänsklighetens överlevnad skull.
Lämna jorden som ett roadkill och dra.
Jag undrar om Musk har läst Aniara.
Han borde åtminstone läsa A City On Mars där författarna varnar för att vi inte förstår vilka hinder som måste övervinnas: ”Att lämna en jord med två graders uppvärmning för Mars är som att lämna ett stökigt rum för att flytta till en soptipp för farligt avfall.” Mars är nämligen en giftig planet utan syre och med en temperatur på minus sextio grader finns det inget flytande vatten. Men i Bokmässans program finns programpunkten ”När flyttar vi till Mars?” där två forskare utlovar ”praktiska tips inför resan” och ett samtal kring att ”bygga en koloni på Mars”. Propagandaglasögonen på!
I SR:s söndagsintervju (23/2) får Wandt frågan om han tror att mänsklighetens framtid finns där ute och han svarar att det inte går att stoppa oss: ”Det är bara en tidsfråga, precis som vi har flyttat gränser på jorden från kontinent till kontinent”. Det är kapplöpningens, kolonialismens och kartläggningens signum. Det står skrivet på Wandts emblem på rymddräkten: ”plus ultra” – latin för ”längre bort”. Wandt frågar sig i sitt sommarprat: ”Vilket är värdet av forskning och utforskning?” För att besvara frågan vänder han på det och frågar sig var vi hade varit om de som kom före oss avstått från att utforska sin omgivning.
Ordet värde är nästan lika fult som utnyttja.
De där orden säger något om hur man ser på himlakropparna. De är resurser. Vi befinner oss i en Vilda västern-historia, vid en ny slags Frontier på gränsen mellan civilisation och vildmark. Vi är kolonisatörer, rymdsheriffer och kartografer och vi står och stampar vid utbygden Jorden.
Värdet av kosmos är kosmos självt. Precis som värdet av jorden är jorden
I Wandts sommarprat frågar han sig om det är värt att ta risken att utforska rymden. Svaret kommer direkt: ”utan tvekan”. Han menar att det är ett ansvar gentemot kommande generationer.
Men sociologen Bruno Latour menar att den planetära överblicken har förgiftat vårt tänkande eftersom den ger en förenklad stillbild. Tänk om risken inte är den tekniska, utan just den att vara på en plats långt ovanför alla andra och säga ”sanningar” utifrån den positionen – bör vi i så fall inte göra just det: tveka? I rymden kan en människa förvisso ta stora steg, men vi borde ta små tvekande kliv för mänskligheten.
”Down to earth”, säger Latour och jag är beredd att hålla med. Men inte utan att titta upp på stjärnhimlen. Om vi ska prata värden så vet jag vad värdet av kosmos är. Tro det eller ej, det är inte dess tillgångar.
Värdet av kosmos är kosmos självt. Precis som värdet av jorden är jorden.
Som tur är har Bokmässan även tema Sápmi och jag hoppas att många kan se samtalet Sápmi och kolonisationen av rymden som ska handla om just erfarenheten av exploatering av jord, och i förlängningen rymd.
För nu när jag ser en satellit på natthimlen önskar jag mig inget annat än att vi tar vårt ansvar och betalar för klimatnotan genom att stanna kvar på jorden, erkänna våra misstag och lova att inte göra om dem – varken på jorden eller andra världar. För det finns bara en värld för oss människor.
Tuva Richert är fysiker och kulturskribent.
Läs fler texter i GP Kultur:
LÄS MER:Bokmässan fyller 40 år – nu släpps höstens program
LÄS MER:Kulturhändelserna du inte får missa i höst
LÄS MER:Joyce Carol Oates till Bokmässan
Anmäl dig till Johan Hiltons nyhetsbrev
GP:s kulturredaktion tipsar om veckans snackisar, händelser och guidar dig till Göteborgs kulturliv.
För att anmäla dig till nyhetsbrevet behöver du ett digitalt konto, vilket är kostnadsfritt och ger dig flera fördelar. Följ instruktionerna och anmäl dig till nyhetsbrevet här.
