I Europa härjar extremhettan, årets juli kan bli den varmaste på 120 000 år.
Samtidigt ställs Greta Thunberg inför rätta för sin klimataktivism, eller klimatextremism, som vissa på högerkanten väljer att kalla det. Tidigare i sommar deltog hon i en aktion tillsammans med aktivistgruppen Ta tillbaka framtiden i Malmö, där hon satte sig på en väg för att blockera tankbilar i hamnen från att köra ut. Nyligen kom beskedet: hon döms till böter för ohörsamhet mot ordningsmakten.
Domen kommer bara månaden efter att Ted Kaczynski, mer känd som ”Unabombaren”, tog sina sista andetag i fängelset i North Carolina. I sin ensliga stuga i Montana levde han ett Waldenliv, isolerad och med gott om tid att vältra sig i avskyn mot den teknologiska utvecklingen. Men medan ”Walden”-författaren Henry Thoreaus samhällskritik yttrade sig i en vägran att betala skatt för att finansiera USA:s invasion av Mexiko, så valde Kaczynski en betydligt mer aggressiv aktivism. Genom sina hemsnickrade brevbomber försatte han USA i skräck under nästan två decennier.
Kaczynski var en smart man. Han undervisade i matematik vid Berkeley innan han fyllt 30, och hans kritik av det industriella samhället var långt före sin tid. Men metoderna han tog till för att uppmärksamma detsamma resulterade i inget mer än onödigt lidande och tre människors död. Om det var något gott han lämnade efter sig, så var det insikten om hur verkningslöst våldet är för att göra sin röst hörd.
Att demonstranter är beredda att avtjäna straff för att få gehör sänder ett viktigt budskap, och kan förhoppningsvis resultera i att fler förstår allvaret i klimatkrisen.
Klimatrörelsen, liksom i princip alla framgångsrika politiska rörelser, vet också att våld är en usel metod för att framkalla förändring. Det är därför många av dem vilar på principen om icke-våld, och användandet av civil olydnad som påverkansmetod. I en rapport som blivit stor inom klimatkretsar, framför allt gruppen Extinction Rebellion, visar forskarna Erica Chenoweth och Maria J. Stephans att det endast krävs 3,5 procent av en befolkning för att få gehör från politikerna, förutsatt att aktivismen de utför är icke-våldsam.
Men den civila olydnaden, som i sin definition innebär att begå lagbrott eller att uppmana till detsamma när lagar och myndighetsorder anses omoraliska, förutsätter också att aktivisterna är underförstådda med de rättsliga riskerna. Därför är det helt rimligt, faktiskt rentav önskvärt, att Greta Thunberg nu döms för oljeblockaden. Liksom det är rimligt att aktivister som kastar tomatsås på van Gogh, eller lägger sig på ett tågspår för att förhindra trafiken till kolgruvorna i Tyskland, också döms för brotten de begår. Att demonstranter är beredda att avtjäna straff för att få gehör sänder ett viktigt budskap, och kan förhoppningsvis resultera i att fler förstår allvaret i klimatkrisen.
Det är ju så förändring blir till, åtminstone enligt den civila olydnadens upphovsman Thoreau, som i förlängningen kom att inspirera människorättsaktivister som Rosa Parks, Mahatma Gandhi och Martin Luther King Jr i deras kamp. Lite böter smälter inga isar, men det är ett billigt pris att betala för motverka detsamma.
Läs mer i GP:
LÄS MER:Greta Thunberg efter domen: Vi backar inte
LÄS MER:Thunberg åtalas efter klimataktion
LÄS MER:Thunberg och traktorer i tät kamp om naturen
Anmäl dig till vårt nyhetsbrev
GP:s kulturredaktion tipsar om veckans snackisar, händelser och guidar dig till Göteborgs kulturliv.
För att anmäla dig till nyhetsbrevet behöver du ett digitalt konto, vilket är kostnadsfritt och ger dig flera fördelar. Följ instruktionerna och anmäl dig till nyhetsbrevet här.
