Den som går i en Prideparads mer politiska block kan känna besvikelsen hos åskådarna. Inga roliga karnevalskläder eller dåliga högtalare med skrällig eurodisco och det är andra och mer kontroversiella budskap än ”Love is love”.
Pridepubliken, för det finns ju en sådan, klappar artigt men vill gärna att det ska vara över. Det är ju så mycket roligare med stolta föräldrar och färgglada dragqueens.
Det är förståeligt, och jag är glad så länge de inte kastar ruttna ägg, som jag fick erfara när jag gick med i Chișinău Pride i Moldavien.
Men en Prideparad är ingen underhållning, det är en protest. En vägran av status quo, av samhällets tystnad och sociala insisterande på att man ska skämmas för att man inte går i linje med normerna kring sexualitets- och könsbarriärer.
Därför är det bisarrt att Stockholm Prides vice ordförande Michal Budryk efter paraden sa till Sveriges Radio att budskap som riktar sig mot Turkiets regim inte ”hör hemma i Pride-festligheterna” (6/8).
Queers against fascism, det block som hade en Erdogandocka med en regnbågsflagga i handen på sin dj-bil, och där några viftade med PKK-flaggor, hade vid paradens start läst upp en hälsning från Istanbuls Pride-arrangörer, med budskapet att Erdogans envisa försök för att slå ner hbtqi-rörelsen inte kan lyckas.
Stockholm Pride hade i år temat ”Fira mångfalden”. Ändå anser de att protester mot Sveriges nya Natokamrat Erdoğan och hans regims förföljelse av hbtqi-personer, kurder, kvinnor och andra utsatta grupper inte hör hemma i tåget.
”Ni har förföljt oss från statens högsta till lägsta nivåer. Men vi är fortfarande här i dag” (min översättning från engelska).
Tidigare i sommar, den 25 juni, arresterades femtio personer i Istanbul för att de försökte fira Pride. Sedan 2015 har Pride varit förbjudet i landet, vilket även inkluderar picknickar och filmvisningar. I ett tal före det turkiska valet i mars sa Erdoğan att ”hbtqi är ett gift som injicerats in i familjeinstitutionen” och att han vägrar acceptera detta (min översättning från engelska).
Stockholm Pride hade i år temat ”Fira mångfalden”. Ändå anser de att protester mot Sveriges nya Natokamrat Erdoğan och hans regims förföljelse av hbtqi-personer, kurder, kvinnor och andra utsatta grupper inte hör hemma i tåget.
En ledare som dessutom är bästa kompis med Putin, Rysslands president som i denna stund fortsätter försöka invadera Ukraina och hetsar mot hbtqi-personer.
Det är patetiskt, okunnigt och ännu värre: ängsligt. Som om Prideparaden är någon slags trevlig promenad till stöd för den svenska regeringens hållning mot omvärlden.
Jag visste inte att det var en sådan parad jag gick i.
Läs mer i GP Kultur:
LÄS MER:Pride har alltid behövt hantera hotet om våld
LÄS MER:Turkisk protest mot Erdogandocka i Pride
LÄS MER:Prideparaden tågade genom Stockholm – demonstranter nedsprutade
Anmäl dig till vårt nyhetsbrev
GP:s kulturredaktion tipsar om veckans snackisar, händelser och guidar dig till Göteborgs kulturliv.
För att anmäla dig till nyhetsbrevet behöver du ett digitalt konto, vilket är kostnadsfritt och ger dig flera fördelar. Följ instruktionerna och anmäl dig till nyhetsbrevet här.
