Sofia Larsson: Föräldrar ska inte lägga sig i vad deras ungdomar läser

Bibliotekarierna i Örebro har bestämt att alla över 13 ska få läsa sina böcker ifred, deras lånade böcker är deras egen privata angelägenhet.

Bibliotekarierna upplevde att föräldrar till ungdomar ville veta vilka böcker deras barn hade lånat, vilket de kunde göra till och med barnet var 18 år. Anledningen kunde bland annat vara att föräldrarna inte tyckte att deras ungdomarna skulle läsa böcker vars innehåll föräldrarna inte ansåg vara för ”barn”. Nu har biblioteket sett till att det är full sekretess från 13 år. De slopade också böter, men lånekortet kan dras in ifall den unga personen missköter sig.

Och vet ni, det är alldeles fantastiskt. Detta tycker jag trots att jag är en mycket snokig mamma. Riktigt snokig. Snokar i mina barns mobiler, tassar omkring dem och frågar orolig-mamma-frågor. MEN, jag har aldrig i mitt liv känt behovet att veta, innehållsmässigt, vad mina lite äldre barn läser. Min rädsla för att med skamtyngda steg klampa in på bibblan och betala böter har alltid varit det centrala. Utöver det så har mitt intresse för mina äldre barns läsning fokuserat bara på mängd: ATT det görs.

Varför vill föräldrar veta vad deras ungdomar läser? Alltså jag kan komma på helt vanliga anledningar såklart; intresse, nyfikenhet, kul att ha något att prata om med sin ungdom, gemensamma referenser. Böcker kan vara bra saker att ha tillsammans. Diskutera karaktärer och dilemman. Det älskar jag att göra och har alltid gjort. Men det är inte samma sak som att behöva veta, absolut inte samma sak som att begära ut information om boktitlar. Ni som har eller har haft tonåringar, ni vet vilken vibe misstänkliggörande skapar.

Jag pådyvlar gärna hur viktigt det är med god handhygien och att komma i tid. Dock är det för mig svårmotiverat att lägga mig i 17-åringars bokval.

Som Örebro-nyheten vittnar om så handlar det heller inte om nyfikna föräldrar som vill diskutera litteratur. Nej, det känns ju misstänksamt likt kontroll. Övervakning. Det finns mycket trista tankar bakom det beteendet där omtanke och kärlek förvandlas till något mörkt och kallt. Det kanske kommer från en förälder som har massa tankar om saker och pådyvlar dem på sina barn. Och det gör ju alla vi vuxna, hela tiden.

Jag pådyvlar gärna hur viktigt det är med god handhygien och att komma i tid. Dock är det för mig svårmotiverat att lägga mig i 17-åringars bokval.

Ungdomar ska få löpa fritt när det kommer till böcker. Fantasy, romance, dark academia, spicy och young adult, kör bara kör. Jag tycker inte att föräldrar ska bry sig så mycket om vad ungdomarna läser så länge de läser. Fler borde engagera sig i läsning och vara läsande förebilder, inte så att det läsfrämjande arbetet på något sätt bör avstanna. Men låt bli att moralisera och diktera, låt inte ungdomarnas ofta rika, inre känsloliv fläckas ner av skuld och skam.

Tänker att det viktigaste är att prata om det, ifall något nu skulle sticka ut åt något håll. Eller ifall det kanske går ut över ungdomens liv. Överdrivet vapenintresse och personkult kring Rudolf Hess är något jag till exempel hade oroligt ifrågasatt och lagt mig i. Det borde alla – det är ett tips från mig och de som föreläser om PDV (pågående dödligt våld) i skolan.

På mitt jobb möter jag ibland vårdnadshavare med stränga föreställningar om ont och gott. Vuxna som anser att vissa saker ska man inte veta förrän man är vuxen. Vissa saker ska man vänta med. De här tankarna kan gestalta sig i olika former; generell föräldraångest, religion, kultur. Heder. Homofobi. Ute i samhället finns även vuxna som är rädda för dragqueens som läser sagor – så föräldrar som oroar sig över vad deras ungdom läser kanske är samma kategori?

Jag hoppas att fler bibliotek där behovet finns gör likadant som i Örebro: sänker sekretessåldern till 13.

Läskigt egentligen. Vara rädda för böcker och sagotanter.

Jag hoppas att fler bibliotek där behovet finns gör likadant som i Örebro: sänker sekretessåldern till 13. Jag är själv lite bokvaktare här på jobbet ibland. Böckerna tas inte med hem, men likväl blir de lästa. Och jag vaktar så gärna. Ungdomar är ofria på så många olika sätt, äger inte sina egna medel, inhysta hos vuxna som förhoppningsvis är ok, de ska enligt lag sitta inspärrade tillsammans med massa andra flera timmar om dagen. Dessutom få betyg, finnar, krossat hjärta och ibland blockade på snap av sin senaste crush. Det är inte lätt.

Addera massa sjuka tankar hemifrån om att man kanske inte får vara kär i vem man vill, att det som brinner inuti aldrig kommer att accepteras.

Jag tycker att bibliotekarierna i Örebro på ett fint sätt värnar om ungas rätt till ett eget privatliv. Något de har rätt till enligt barnkonventionen.

Det är något många vuxna behöver bli påminda om!

Läs mer i GP Kultur:

LÄS MER:Inte bibliotekets roll att råda bot på stök

LÄS MER:Skolbibliotekariens dagbok – så ser Sofia Larssons vecka ut

LÄS MER:Det här är världens mysigaste nyhet

Sofia Larsson