Den här sommaren tillbringar jag i huset min mormor och morfar bodde i när de fortfarande levde. Mycket av dem finns kvar. Skolböcker, ett dragspel, ett oändligt antal trasmattor och tidningar från femtiotalet. Stickmönster, kakrecept, husmorstips, så blir din midja slank i sommar och reklam. Modellerna marknadsför ett mondänt ulltyg, men deras glasartade blickar är desamma som våra influencers.
Marknadsekonomin har tagit kvinnokroppen som gisslan. Tafatta försök att förbättra villkoren i fångenskapen har gjorts, görs fortfarande. I Danmark föreslår ett lagförslag obligatorisk märkning på retuscherade reklambilder och annonssamarbeten (GP 19/7). I Norge infördes en sådan lag förra året. I DN skriver Saga Cavallin att retuscheringslagen inte kommer ändra reklamens premiss (20/7), jag kan inte göra annat än att hålla med.
Var ska ens retuschmärket sitta? Invid ett köpt, därefter sminkat, därefter till perfektion omritat kindben?
Bilderna behöver ändå inte retuscheras längre. Kropparna som ska fotograferas har redan förbättrats på kirurgisk väg och ägarna till de privata estetiska klinikerna plockar ut sin vinst. Enligt The Aesthetic Society, en organisation som ägnar sig åt utveckling av kosmetisk kirurgi, ökade de kirurgiska ingreppen med 54 procent 2021 i USA. I Sverige förs ingen statistik över plastikoperationer, som att förstora bröst och rumpa, men enligt branschen själv ökar intresset för ingreppen (SvD 16/3 2021).
Vad består denna utveckling i? Ett svar är: genom att influencers gör reklam för fillers, genom att själva göra fillers.
I sitt sommarprat från 2018 berättar Bianca Ingrosso om bulimin, sedan om bulimin igen i vlogg efter vlogg, det är verkligen hjärtskärande. Klipp till sport-bh:n och revbenen som syns i det betalda samarbetet med henne själv. Man mår så bra av att träna! Och vinsten går tillbaka till företaget i egen hög person.
Var ska retuschmärket ens sitta? Invid ett köpt, därefter sminkat, därefter till perfektion omritat kindben? Det är som namnbytet från globen till Avicii-arena: värdelös symbolpolitik. Men i stället för att motverka psykisk ohälsa är ambitionen, ja vad? Det kan väl inte vara att motverka det nyliberala kvinnohat som dominerar våra digitala rum? I så fall måste man ju gå med på den verklighetsbeskrivningen. När man gjort det förstår man att en liten obs-märkning är ett hån.
Kvinnan i femtiotals-reportaget kan inte andas. Jag önskar att jag kunde säga till henne att vi kan det nu. Inte att självspäkningen verkar vara lag i den vinstdrivna skönhetens järnhårda grepp om ens värde.
Saga Wallander är kulturskribent och ansvarig utgivare för Kritiker.
LÄS MER:Varför får Lorentz dåliga poesi så mycket plats?
LÄS MER:På modefronten intet nytt
LÄS MER:Därför kommer AI aldrig kunna skapa konst
Anmäl dig till vårt nyhetsbrev
GP:s kulturredaktion tipsar om veckans snackisar, händelser och guidar dig till Göteborgs kulturliv. För att anmäla dig till nyhetsbrevet behöver du ett digitalt konto, vilket är kostnadsfritt och ger dig flera fördelar. Följ instruktionerna och anmäl dig till nyhetsbrevet här.
