Redan 2014 dödförklarades kulturmannen av DN:s Åsa Beckman, och tidigare i år skrev Linus Kuhlin i GP om bokbranschens törst efter romaner från unga cis-män. De flesta elever på landets författarskolor och bokdebutanter är nämligen kvinnor, likaså förläggarna och litteraturkritikerna (4/4).
Den senaste i raden att hissa ned kulturmannen i sin grav, ytterligare det vill säga, är Expressens nytillträdde kulturchef Victor Malm (22/5). Tjejer tänker medan killar spelar data, konstaterar han. Han har en poäng i att det är kvinnornas bylines som dominerar på kultursidorna, men det är en rätt kasst bevis på att någon slutat existera.
Trots att Victor Malm kommer från Skåne, disputerat vid Lunds universitet och följaktligen borde ha tillbringat åtminstone några år i Lund och/eller Malmö, tycks han ha missat att kulturmännen lever och frodas där, i Sveriges högkvarter för hipsters och aspirerande konstnärer. Det finns dock ingenting som tyder på att de är mindre närvarande på Södermalm i Stockholm, eller i Majorna i Göteborg.
När jag fortfarande bodde i Malmö var kulturmannen ett ständigt samtalsämne, till antalet så många att han till slut blev en enda, sammangjuten person. Schablonbilden av kulturmannen, en medelålders, kedjerökande författare i svart rock och ett nästan perverst intresse för Hegel, har måhända blivit en sällsynt art. Men hans 25 år gamla efterträdare (och möjliga avkomma), är honom upp i dagen.
Han identifierar sig ofta som marxist, och kommer nästan alltid från hem med städhjälp och sommarställe
Kulturmannen ser sig som sällsynt komplex, men är nästan komiskt förutsägbar. Efter några år vid humanistiska, statsvetenskapliga eller psykologiska institutionen i Lund, där han tillbringar kvällarna på den socialistiska nationen Smålands, tar han sitt pick och pack och bosätter sig på Möllan i Malmö. Antingen fortsätter han studierna vid universitet, eller också byter han till en kreativ linje på en folkhögskola medan han parallellt jobbar på sitt livsverk. Hans bokhylla är till brädden fylld av erkända (manliga) tänkare, som han gärna reciterar noga valda delar ur. Han identifierar sig ofta som marxist, och kommer nästan alltid från hem med städhjälp och sommarställe. Han heter saker som Karl, Henrik, Oskar, men nästan aldrig Mohammed eller Yahya. Det gör nämligen sällan personer som studerar litteraturvetenskap, filosofi eller historia, men det är en annan kulturdebatt.
Alla mina vänner har dejtat honom. Vi har pluggat med honom, retat oss på honom och studerat honom på hemmafesterna och svartklubbarna. Emotionellt är han avståndstagande, sval trots att han ser sig som en man med mjuka värden. Han kan inte binda sig, sätter ett värde vid sitt oberoende till andra människor, särskilt kvinnor, vilket gör honom till ett hopplöst föremål för tvåsamhet men nästan oemotståndlig för motparten. Alla vill ha det vi inte kan få.
Kan folkskygghet förklara kulturmannens sällsynthet i det offentliga rummet? Eller har han bytt skepnad, blivit dj och timanställd lärarvikarie med konstnärsambitioner? Kanske. En annan teori är helt enkelt att han drabbats av lättja, och på så vis blivit omsprungen av de duktiga flickorna, oändliga till antalet.
Det viktiga är i alla fall att inte begrava honom levande. Kulturmannen är nämligen allt annat än död.
LÄS MER:De klär av Kulturmannen i filmen The wife
LÄS MER:Allt jag ville var att bli en klassisk kulturman
LÄS MER:Nu berättar Sveriges ”it-girl” Ann Zacharias om männen i sitt liv
Prenumerera på Göteborgs-Postens nyhetsbrev
GP:s kulturredaktion tipsar om veckans snackisar, händelser och guidar dig till Göteborgs kulturliv. För att anmäla dig till nyhetsbrevet behöver du ett digitalt konto, vilket är kostnadsfritt och ger dig flera fördelar. Följ instruktionerna och anmäl dig till nyhetsbrevet här.
