Kurdo Baksi: Kvinna, liv, frihet

I dag är det två år sedan Mahsa Jina Amini mördades, vilket blev början på proteströrelsen ”Kvinna. Liv. Frihet”. Men vad har egentligen hänt sedan dess frågar sig Kurdo Baksi som har svårt att bära det internationella sveket mot kvinnorna i Iran.

Det här är en debattartikel. Syftet med texten är att påverka och åsikterna är skribentens egna.

ANNONS
|

Min kropp har svårt att bära det internationella sveket mot kvinnorna i Iran.

Idag är det två år sedan den unga iransk-kurdiskan Jina Amini avled på Kasra- sjukhuset i Teheran efter att ha misshandlats av den så kallade moralpolisen. Hennes ”brott”? Hon hade inte dolt hela sitt hår under slöjan.

Mordet på Jina blev en tändande gnista för massdemonstrationer och protester i Iran, de största sedan ayatollorna tog makten i Iran i februari 1979. Tusentals kvinnor och män i landets samtliga provinser protesterade mot det brutala mordet på en oskyldig ung kvinna. Slagorden ”Kvinna. Liv. Frihet", hämtade från den kurdiska kampen, blev ett begrepp såväl i som utanför Iran.

ANNONS

I stället för att tillåta kvinnor att klä sig som de vill, resa vart de vill och skilja sig när de vill, beordrade den islamistiska diktaturen våld mot unga värnlösa och oskyldiga flickor.

Många kvinnor som krävde frihet utsattes eller utsätts för för kränkningar tortyr, våldtäkter, försvinnanden och utomrättsliga avrättningar. Många frihetstörstande demonstranter har tvingats bort från arbeten och utbildningar medan andra nekas hälsovård.

2023 års mottagare av Nobels fredspris, Narges Mohammadi, blev i augusti överfallen i säkerhetsfängelset Evin där hon frihetsberövas. Enligt experterna som rapporterar till FN:s råd för mänskliga rättigheter, men som inte för FN:s talan, uppges Narges Mohammadi ”förlorat medvetande samt fått skador på revben och andra delar av kroppen”. ”Vi är djupt oroade över Mohammadis fysiska och mentala välbefinnande, vilket har meddelats den iranska regeringen” skriver experterna också.

Idag på tvåårsdagen av mordet på Jina tänker jag på unga kvinnor och män som offrat sina liv för ett samhälle utan förtryck, utan könsapartheid.

Mohammadis svenske förläggare Masood Mafan berättar för mig att hon nekas besök och telefonkontakt med sin familj.

Idag på tvåårsdagen av mordet på Jina tänker jag på unga kvinnor och män som offrat sina liv för ett samhälle utan förtryck, utan könsapartheid. Jag minns särskilt den sjuttonåriga Armita Garawand som misshandlades svårt på Teherans tunnelbana av moralpoliser som ansåg att Armita ”inte bar sin hijab på ett korrekt sätt”. Några dagar senare miste hon livet, ett liv som bara var i sin linda (GP 28/10-23).

ANNONS

Och efter mordet på Jina har avrättningar ökat lavinartat i Iran, som efter Kina avrättar flest medborgare i världen. Enligt Amnesty Internationals rapport “ Don’t Let Them Kill Us”: Iran’s Relentless Execution Crisis since 2022 Uprising avrättade Iran under det gångna året (2023) 853 personer. Det är den högsta siffran sedan 2015 och 48 procent högre än 2022.

Med syftet att skrämma befolkningen har ayatollorna ökat användning av dödsstraffet efter proteströrelsen ”Kvinna. Liv. Frihet.”

Med syftet att skrämma befolkningen har ayatollorna ökat användning av dödsstraffet efter proteströrelsen ”Kvinna. Liv. Frihet.” Även barn har avrättats efter att deras ålder höjts till arton år i sista minuten av myndigheterna.

Och situationen för landets etniska och religiösa minoriteter försämras alltmer. Tjugo procent av alla som avrättats i Iran i fjol är balucher, som utgör fem procent av Irans befolkning. Irans tolv miljoner kurder nekas sin identitet och etnicitet samt utsätts för en hänsynslös assimileringskampanj. Kvinnor i den religiösa minoriteten baháier har på sistone blivit måltavlor för ayatollornas förtryckarapparat. Nahid Behroozin, som brottas med dålig hälsa, arresterades i augusti och vägras frigivning mot borgen.

För några veckor sedan sattes en bahaisk gravplats i brand i Ahvaz.

Listan över ayatollornas brott mot invånarna är i Iran är lång. Inget tyder på att ayatollorna ska sluta med våldets och brutalitetens språk. Orsaken är enkel: Teheran-regimen är ganska säker på att det internationella samfundet inte agerar gentemot ayatollorna oavsett hur många flickor som mördas av deras moralpoliser.

ANNONS

Men mest av allt är det det internationella sveket mot kvinnorna i Iran som min kropp har svårt att bära.

Läs mer i GP Kultur:

LÄS MER:Iran skärper kontrollen mot kvinnor utan slöja

LÄS MER:FN: Iran ansvarigt för Mahsa Zhina Aminis död

LÄS MER:Iransk sångare dömd till flera års fängelse

Anmäl dig till vårt nyhetsbrev

GP:s kulturredaktion tipsar om veckans snackisar, händelser och guidar dig till Göteborgs kulturliv.

För att anmäla dig till nyhetsbrevet behöver du ett digitalt konto, vilket är kostnadsfritt och ger dig flera fördelar. Följ instruktionerna och anmäl dig till nyhetsbrevet här.

ANNONS