Negar Josephi: Kvinnorna i Iran har aldrig varit lika bestämda

”Titta inte på dem. Vänd dig om och titta framåt”, sa min mor. Jag satt i baksätet medan hon körde mig till skolan. Det var fuktigt som det ofta är i norra Iran och min slöja klibbade fast vid huden. Jag kunde inte låta bli att titta på männen i vita skjortor och skägg som släpade tre kvinnor mot en skåpbil. Deras kroppar drogs mot asfalten medan dom skrek. Jag såg ofta detta och varje gång fick jag ont i magen och tänkte ”Blir det vår tur snart? Kommer de ta mamma? Kommer jag stå ensam på gatan då?” Jag vände mig om för att se om någon förföljde oss. Ibland skuggade de oss. På morallektionerna i skolan som vi hade flera gånger i veckan fick vi veta varför vi flickor finns och vad vår uppgift är i den här världen. Att bli goda hustrur och föda barn. Läraren sa: ”Gud tänker på bra flickor som bär hijab och dessa flickor blir gifta. Vår ledare Ayatollah Khomeini är utvald av gud och han har skickats till oss för att visa oss hur man lever det rätta livet genom Islam.”

Det fanns en flicka som gud inte tänkte på. Det har i dag gått ett år sedan sedan hon greps och misshandlades av den islamska republikens sedlighetspolis. 22-åriga Jina Mahsa Amini hade visat för mycket hår under sin obligatoriska hijab, ansåg de. Hon spöades ihjäl och mordet utlöste de mest ihärdiga protesterna mot regimen sedan den islamska revolutionen 1979. Jag satt i mina föräldrars vardagsrum och tittade på en persisk nyhetskanal på tv. Där låg Mahsa i koma med slangar överallt på sjukhussängen och nyheten var att hon hade avlidit. Jag kallar henne bara Mahsa för hon har blivit en symbol för upproren i Iran. Plötsligt ryckte min mor till när vi satt och tittade på nyheterna. Högt sa hon:

– Herre gud, de slog ihjäl henne.

– Ja, är du förvånad? Hon var ju kurd. De dödar minoriteter oftare, sa jag.

– Men det här kommer folk att reagera på, sa min mamma.

Den 17 september begravdes Mahsas kropp i den kurdiska staden Saqqez, hennes födelseplats. Myndigheterna hade tvingat hennes familj att begrava henne där, utan ceremoni för att förhindra oroligheter men efter begravningen samlades tusentals invånare framför guvernörens kontor för att protestera. Demonstranterna skanderade "Kvinna, liv, frihet", och kvinnor tog av sig sina slöjor och viftade med dem i luften. "Älskade Jina: Du kommer inte att dö. Ditt namn är nu en symbol” stod det på hennes gravsten på kurdiska.

Kvinnors motstånd mot obligatorisk hijab och unga iraniers krav på rättvisa och frihet har tagit plats som aldrig förr under dessa 12 månader.

Dagarna efter tog sig människor ut på Teherans gator och demonstrationer började sprida sig till större delen av landet. Kvinnorna började bränna sina hijabs och det kurdiska slagordet ”Kvinna, liv, frihet” hördes snart överallt i landet. Bilder på högste ledaren Ali Khamenei sattes i brand och demonstranterna skanderade död åt islamska republiken. Khamenei hanterade dessa protester som han alltid gör, genom att krossa oliktänkande, splittra motståndare och vägra göra några eftergifter. 20 000 människor greps.

Kvinnors motstånd mot obligatorisk hijab och unga iraniers krav på rättvisa och frihet har tagit plats som aldrig förr under dessa 12 månader. Och vi i väst har fått ta del av allt via internet: ständigt nya klipp där kvinnor konfronterar moralpolisen och vägrar att ta på sig slöjan. Hur vågar de, undrar vi. I 40 år har den islamska republiken försökt mala ner dessa kvinnor. Det första de gjorde när de kom till makten 1979 var att ge sig på kvinnornas rättigheter, som att sänka äktenskapsåldern från 18 till 13.

Men någonting hände med den generation som föddes från mitten av 1990-talet och fram till början av 2000-talet, generation Z som den kallas. Det är främst dessa kvinnor som vägrar hijab, även om deras protester inspirerat även äldre kvinnor att följa efter. Jag har grubblat i ett år över dessa unga kvinnors mod. Var har de hittat det? Jag har frågat vänner i Iran och de svarar alla ungefär likadant, men en av dem formulerade det med en motfråga. ”Trodde ni att det bara var era ungar som internet förändrade?” Nätet har vält omkull den teokratiska ordningen i den islamska republikens misogyna dystopi. Unga män och kvinnor som går runt med sina kroppar i Iran lever mentalt med oss i väst. De vet att ett annat liv är möjligt och vägrar att underordna sig. ”Försök inte att skrämma mig. Jag är en kvinna och jag står upp för mina rättigheter. Jag är inte rädd för någon. Dagarna då vi var rädda för er är över” säger den unga kvinnan Parmida Shahbazi, utan hijab och i vit klänning, när hon blir filmad av en regimanhängare.

Det som skiljer dagens protester från tidigare är deras envishet och kontinuitet.

Vissa analytiker säger att Iran befinner sig i en förrevolutionär fas, men många demonstranter anser att den redan börjat. Det som skiljer dagens protester från tidigare är deras envishet och kontinuitet. Aldrig har kvinnorna varit så bestämda. Varje dag protesterar iranska kvinnor genom att röra sig utomhus utan hijab – trots risken att gripas, få sitt fordon konfiskerat, förlora jobbet eller tvingas tvätta lik i bårhus som straff. Regimfientlig graffiti, som "Iran drunknar i revolution", klottras på väggarna i olika städer, och ramsor om "Khamenei är en mördare, hans förmynderskap är ogiltigt" hörs från hustak och fönster. I delar av landet som domineras av utsatta etniska minoriteter, som Sistan och Baluchistan-provinsen, fortsätter protesterna varje fredag efter bönen. Gamla som inte får ut sina pensioner och läkare som inte får sin lön protesterar också mot den islamiska republiken.

Medan glöden från detta uppror brinner under ytan, mitt i vardagen, är det bara en tidsfråga innan ännu en stor händelse föranledd av den islamiska republikens inkompetens och repressiva karaktär driver ut ett stort antal människor på gatorna igen. Det är oundvikligt.

Läs mer i GP Kultur:

LÄS MER:Sveket mot kvinnorna i Iran kommer att förfölja oss

LÄS MER:Iranexpert om Aminis död: Triggade en lavin

LÄS MER:Konstnären: Protesterna kommer att ta ny fart

Negar Josephi