Sveriges Radios prisbelönta dokumentär ”Hästgården” från 2018 är ett unikt dokument om dynamiken, miljöerna, möjliggörarna, förövaren och offren för sexuella övergrepp. Händelserna är åter aktuella i den nya serien ”Nattryttarna” på C More/TV4. Serien skildrar vuxenvärldens och samhällets förnekande och nedtystande av tjejernas berättelser. Vi behöver lära oss mer för att inte själva bli en del av en sådan tystnad.
Statistiken talar om en sak för oss med stor tydlighet – det finns många hästgårdar därute. Enligt Stiftelsen Allmänna Barnhusets nya studie ”Unga, sex och internet efter #metoo” så rapporterar i genomsnitt tio procent av barn i Sverige om grova sexuella övergrepp. Tjejer löper tre gånger så hög risk som killar att utsättas. I puberteten dominerar jämnåriga som förövare medan yngre barn oftast utsätts av en manlig omsorgsperson. Om definitionen av sexuella övergrepp vidgas till att innefatta även sexuell beröring och blottning så stiger siffran till i snitt 25 procent.
Människor som utsatts för övergrepp som barn berättar ofta om starkt obehag vid beröring, mindre tillit till partner, mer sexuellt risktagande, ilskeutbrott och svår skam över sig själv och sin kropp. Många upplever sig som ”skadade” och förfrämligas från omgivningen. Jämnåriga upplevs som barnsliga och som att de aldrig talar om ”viktiga saker”. Reaktionen är begriplig utifrån att den utsatte tvingats hantera vuxna allvarliga problem tidigt, men det skapar ofta en alienation inför generationskamraterna och tendens till isolering och undandragande. Tillfälliga, ytliga förbindelser kan vara en lösning då dom inte aktiverar samma ömsesidiga beroende som en nära relation innebär.
Möten kan då ske utan större relationella konsekvenser och personens upplevda autonomi bibehålls. Detta är lugnande för någon med svår utsatthet i sin historia då de gjort erfarenheten att beroende och tillit till en annan människa är förknippat med fara, skräck och förnedring. I förlängningen leder det ofta till att personen blir alltmer ensam. För omgivningen kan detta dock tolkas som avståndstagande, oberoende och individuell styrka – kvaliteter som hålls högt i vår samtid.
Sociologen Nicole Bedera beskriver hur ett problem med hur samhället förstår situationer/relationer där en av parterna har blivit utsatt för våld eller övergrepp är att vi tolkar det som en relation mellan två jämbördiga parter med lika möjligheter att hävda sina gränser, behov och rättigheter. Såväl klinisk erfarenhet som samtida forskning kring effekten av traumatiska erfarenheter problematiserar en sådan syn.
Dessa reaktioner hos den utsatte kan upplevas som förvirrande och lätt misstolkas av en älskad annan, eller i ett värre scenario utnyttjas och korrumperas av en förövare.
Forskare har visat att barn som vuxit upp med övergrepp och försummelse redan under de första levnadsåren utvecklar expertis mot att identifiera aggressivitet i andras ansiktsuttryck, läsa in mer illvilliga intentioner i andras handlande, har svårare att identifiera egna känslor, har en mer negativ självbild och svårare att tala om egna känslor. Det är lätt att förstå att ett barn med ett sådant sätt att uppfatta världen ständigt behöver vara på sin vakt och utrusta sig med ett antal skyddsmekanismer.
Forskaren och psykiatern Bessel van der Kolk beskriver i sin bok ”The Body Keeps the Score” effekten av tidig utsatthet på de framtida nära relationerna. För dessa barn innebär det att samspel som ska vara källor till tröst i stället triggar känslor av utsatthet, förnedring och skräck. Dissociation, ett begrepp som beskriver upplevelser av att vara avskärmad från minnen, känslor, kropp, handlingar och identitet finns där för att skydda mot den smärtan. Ömhet och hud mot hudkontakt bryter dissociation. För många innebär alltså beröring och intimitet ett sammanbrott av försvaren mot många år av lagrade känslor av smärta och förnedring. Förvirringen blir total då just längtan efter tröst och intimitet samtidigt är starkt närvarande.
Van der Kolk visar vidare hur kroppen reagerar med kraftfulla system, som egentligen finns för att personen ska kunna skydda sig i livshotande situationer, i helt ofarliga situationer i vardagen. Exempelvis: en kärleksfull beröring kan trigga en mobilisering av muskler, utsöndring av adrenalin och perceptuellt fokus på fara och intrång avsett för kamp eller flykt på liv och död. Personen kan agera ut detta och fysiskt fly därifrån, attackera den upplevda faran eller stänga ner.
Dessa reaktioner hos den utsatte kan upplevas som förvirrande och lätt misstolkas av en älskad annan, eller i ett värre scenario utnyttjas och korrumperas av en förövare. Den sistnämnda relationen blir också svår att ta sig ur då modeller och träning för identifierandet och erkännandet av sina egna gränser ofta saknas hos den som utsatts tidigt eller under lång tid. I stället har personens överlevnad varit beroende av att bortse från egna gränser och i stället ”bli” det som lugnar förövaren mest.
Den ungerska läkaren och psykoanalytikern Sándor Ferenczi beskrev i sin kända artikel ”Confusion of tongues between adults and the child. The language of tenderness and of passion” (1933) ett fenomen som han kom att kalla identifikation med aggressorn. Ferenczi observerade hur barn som utsätts för övergrepp av en vuxen viker sig och helt anpassar sig för att uppfylla förövarens drivkraft, begär och önskningar. I SR:s dokumentär ”Hästgården”, som handlar om hur ett stort antal tjejer utsattes sexuellt av en hästtränare under vistelsen på hans gård, berättar Lucy om hur hon upplevde övergreppen: ”Jag vet precis hur han ser ut…hur han luktade…det enda man kunde göra var att stänga av hjärnan när det hände. Jag vet att jag brukade lägga armen över ansiktet och låtsas att jag inte va där.”
Ferenczi observerade hur barn som utsätts för övergrepp av en vuxen viker sig och helt anpassar sig för att uppfylla förövarens drivkraft, begär och önskningar.
När vi träder in i en ny relation öppnas ett fönster mot växande och läkning. För utsatta personer är vägen kantad av hinder men genom en empatisk och förstående blick som är beredd att vänta in sin älskade och samtidigt utmana dennes föreställningar och förväntningar om vad en relation kan innehålla uppstår läkning. Som den amerikanska författaren, feministen och professorn i afroamerikanska studier bell hooks skriver i boken “all about love” (2000): “when we are wounded in the place where we would know love, it is difficult to imagine that love really has the power to change everything”.
I ”Hästgården” berättar Lucy vidare om hur mötet med en ny familj blev avgörande för att hon skulle inse hur destruktiv situationen på hästgården var: ”Vi hade jättekul…jag såg liksom en normal familj och hur folk betedde sig mot varandra…jag kände ingen press eller att vara rädd att göra fel hela tiden, jag kände mig som en normal och fri tonåring. När jag kom tillbaka till gården så upplevde jag ett större obehag under övergreppen än tidigare och tänkte att jag måste få ett slut på det här”.
Johan Melander Hagborg är psykolog och universitetslektor.
Läs mer i GP Kultur:
LÄS MER:Recension: ”Nattryttarna” – C More/TV4
LÄS MER:Ond ridlärare tung roll för Jonas Karlsson
Anmäl dig till vårt nyhetsbrev
GP:s kulturredaktion tipsar om veckans snackisar, händelser och guidar dig till Göteborgs kulturliv.
För att anmäla dig till nyhetsbrevet behöver du ett digitalt konto, vilket är kostnadsfritt och ger dig flera fördelar. Följ instruktionerna och anmäl dig till nyhetsbrevet här.
